De gick utan att äta upp middagen.

Någon applåderade.

Sedan en annan person.

Jag höjde en hand.

“Snälla. Låt oss inte göra det här till en föreställning.”

För sent.

Musikerna stirrade.

Fotbollsborden surrade.

En kvinna längst bak stod där.

Jag kände igen henne.

Inessa Shafirova.

Kritikern vars recension hade hjälpt till att tömma min matsal.

Jag visste inte att hon var där.

Hon gick långsamt mot oss.

“Du.”

Min röst blev hårdare än jag tänkt.

Hon stannade.

“Det är rättvist.”

“Vad gör du här?”

“Äter.”

“Varför?”

“För jag hörde att den nya menyn var bra.”

Katya stod bredvid mig.

Inessa tittade på dörren som Igor och Alina just hade använt.

Sedan tittade hon tillbaka på mig.

“Jag är skyldig dig en ursäkt.”

Jag sa inget.

“Min första artikel påverkades av Alina.”

Att höra bekräftelsen gjorde fortfarande ont.

“Hon påminde mig om något hon gjort för mig för flera år sedan. Jag sa till mig själv att jag bara var hård.”

“Du skrev att du blev sjuk.”

“Jag överdrev.”

Katyas uttryck hårdnade.

Inessa sänkte blicken.

“Jag är inte stolt över det.”

Matsalen hade börjat återgå till det normala.

Musikerna fortsatte tyst.

Inessa tog ett andetag.

“Jag vill skriva en till text.”

Jag var nära att skratta.

“Om ikväll?”

“Om restaurangen. Den nya menyn. Vad som förändrades. Och ja, vad jag hade fel.”

“Ärligt talat?”

“Ja.”

“Inga tjänster.”

“Nej.”

“Ingen hämndartikel om Igor för att du känner skuld.”

Hon såg förvånad ut.

“Vill du inte ha en?”

“Nej.”

Jag kastade en blick mot köket.

“Jag har tillbringat tillräckligt med tid i andras spel.”

Inessa nickade.

“Rättvist.”

Hon återvände till sitt bord.

Jag vände mig mot rummet.

“Mina damer och herrar, jag ber om ursäkt för störningen. Problemet är löst. Ha en trevlig kväll.”

Någon ropade, “Ta tillbaka bandet.”

Musikerna skrattade.

Inom några minuter återvände ljudet.

Forks rörde sig.

Vinet hälldes upp.

Barnen pratade.

Restaurangen överlevde ögonblicket.

Mer än överlevde det.

Den natten gav nästan en veckas intäkter.

Efter midnatt återstod endast personalen.

Faster Zoya höll på att göra klart golvet.

Victor och hans elever stängde köket.

Kirill räknade kvitton.

Katya anslöt sig till mig vid ett öppet fönster med en burk läsk.

Jag tog ett glas kall juice.

En stund stod vi utan att säga något.

“Vilken dag,” sa hon.

“Inessa bad om ursäkt.”

“Jag såg.”

“Hon erkände att artikeln påverkades.”

“Och?”

“Hon erbjöd sig att skada Igors rykte i gengäld.”

Katya tittade på mig.

“Vad sa du?”

“Nej.”

Hennes mun böjdes.

“Bra.”

Jag tittade på henne.

“Du planerade inspelningen.”

“Jag planerade något.”

“Du gömde din telefon innan de beställde.”

“Ja.”

“Du bluffade om kameror.”

“Ja.”

“Du inser väl att det där var galet.”

“Det fungerade.”

“Det gör det inte mindre galet.”

“Det gör det effektivt.”

Jag skrattade.

Sedan tystnade skrattet.

“En man med en kvinna så förberedd som du skulle nog klara vad som helst.”

Katya vände sig mot mig.

Det blev en lång paus.

“Vad betyder det?”

Jag kände mig plötsligt mindre självsäker än jag hade gjort när jag mötte Igor.

“Jag vet inte.”

“Det är en lögn.”

“Slut.”

Jag tog läsken ur hennes hand och ställde den på fönsterbrädan.

Hennes ögon vidgades.

“Alexei.”

“Tänk om jag bad dig göra den falska relationen permanent?”

Hon stirrade.

“Du bjuder ut mig?”

“Jag kanske gör något mer vårdslöst än så.”

Hennes ansikte blev rosande.

“Du kan inte fria utan en ring.”

“Jag kan köpa en imorgon.”

Hon tittade ner.

Sedan backa du tillbaka.

“Om du spenderar en löjlig summa pengar på en ring medan Lida behöver behandling, säger jag nej av princip.”

Jag log.

“Så det finns en version där du säger ja?”

Hennes röst blev mycket tyst.

“Ja.”

Jag slutade andas en sekund.

“Allvarligt?”

“Ja.”

Den här gången, när jag gick mot henne, påminde hon mig inte om den gamla regeln.

Jag slog armarna om henne.

Katya vilade ansiktet mot min skjorta.

“Vet du vad du gjorde?” frågade jag.

“Vad?”

“Du gick med på den där löjliga middagen med mina föräldrar. Du hittade ett sätt att få till en bankett när vi inte hade någon leverantör. Du byggde om halva min meny. Du hörde vad Alina planerade och kom för att berätta det för mig. Du hjälpte till att få folk tillbaka hit.”

“Du gjorde en del av det.”

“Inte tillräckligt.”

“Fortsätt då lära dig.”

Jag lutade mig tillbaka och tittade på henne.

“Det lät hotfullt.”

“Det var det.”

Jag strök försiktigt en hand över hennes kind.

“Jag är ledsen för ringen.”

“Jag sa ju det.”

“Du vill hellre att pengarna går till Lida.”

“Ja.”

“Klart.”

Hennes ögon fylldes.

Hon vände bort blicken innan några tårar hann falla.

Ett år senare var Rom nästan oigenkännligt.

Vi renoverade gradvis istället för att stänga.

Den tunga gamla inredningen försvann.

Matsalen blev ljusare.

Vildblommorna stannade kvar.

Det gjorde även familjeluncherna, studenternas lagmåltider, musikerna och många av Alices grannskapsodlare.