Min lathet hade gjort hans manipulation lättare.

Jag skulle kunna hata honom och ändå erkänna det.

“Tack för att du berättade det nu.”

Victor stirrade.

“Är det allt?”

“Nej.”

Jag tog ett andetag.

“Men jag sparkar inte mannen som stannade när jag inte kunde betala honom för att han äntligen berättade sanningen för mig.”

Victor nickade en gång.

Sedan vände han tillbaka till arbetet.

På andra sidan staden upptäckte Igor och Alina att Rome inte hade dött enligt plan.

En ny recension hade börjat cirkulera online.

En ung skapare gick genom matsalen och visade vildblommorna på borden, familjefaten, de billiga luncherna, musikerna, de enkla desserterna.

Alina såg tydligen videon två gånger.

“De skulle ha stängt nu.”

Igor hade misslyckats med att anställa Victor.

Den negativa kampanjen hade inte börjat tillräckligt snabbt.

Rummet de förväntade sig att vara tomt fylldes igen.

Det var då de slutade försöka få oss att misslyckas på avstånd.

De bestämde sig för att komma personligen.

Det hände en natt när Rom nästan var fullt.

Två besökande fotbollslag upptog flera bord med tränare och föräldrar.

En grupp kvinnor firade tillsammans nära centrum.

Par fyllde de flesta av de mindre borden.

Musikerna var på scenen.

Jag jobbade bakom baren eftersom vi fortfarande inte hade anställt en bartender på heltid.

Katya rörde sig genom rummet och ropade ut beställningar mot köket.

“Bord fem älskar kycklingen.”

“Säg till Victor.”

“Det gjorde jag.”

“Varför berättar du det då?”

“För att du njuter av komplimanger nu.”

“Jag gillar intäkter.”

“Samma uttryck.”

Jag pekade mot en hög glas.

“Jobb.”

Hon log och försvann.

Endast två bord var tomma.

En bredvid baren.

En längre bak vid ett smalt fönster och en stor fikus.

Vid något tillfälle öppnades dörren.

Kirill hälsade på ett par som hade reserverat bordet vid fikusen.

Han räckte dem till Nastya, en ny servitör på sin tredje träningsdag.

Katya bar på en tung bricka när Nastya nämnde det nya bordet.

Katya tittade över.

Hennes ansikte förändrades.

Igor.

Alina.

Igen.

Katya räckte Nastya brickan.

“Jag tar dem.”

“Varför?”

“För att jag vet vad de gillar.”

Innan hon närmade sig dem gick Katya avslappnat mot fönstret.

Hon justerade gardinen.

Ingen som tittade skulle ha tyckt att rörelsen var ovanlig.

Hon hade misstänkt i veckor att Igor och Alina kanske skulle komma tillbaka.

Efter att ha överhört deras planer hade hon blivit ovillig att lämna något åt slumpen.

Våra riktiga säkerhetskameror hade beställts.

De hade ännu inte installerats.

Men Katya hade något mer omedelbart.

Hon placerade sin egen telefon bakom gardinen med kameran vinklad mot bordet.

Sedan gick hon fram.

“God kväll.”

Alina tittade upp.

“Du igen?”

“Alla våra andra servrar är upptagna.”

“Det var olyckligt.”

Katya öppnade sin beställningsbok.

“Vad kan jag ta med till dig?”

Igor studerade den nya menyn.

“Så det här är den berömda förvandlingen.”

“Vi har gjort några förändringar.”

“Säsongsbetonade grönsaker.”

“Ja.”

“Mycket modernt.”

“Mycket färsk.”

Han tittade på henne.

Katya log.

Till slut beställde Igor grönsaksgryta och vin.

Alina beställde potatismos, en fiskkotlett, sallad och en cocktail.

“Kommer det att ta evigheter?” frågade hon.

“Nej. Tio till femton minuter.”

“Det är så många människor.”

“Vårt kök fungerar bra ikväll.”

Det svaret irriterade henne mer än ett argument skulle ha gjort.

Katya gick med i orden och kom till mig.

“De är här.”

Jag behövde inte fråga vem.

“Var?”

“Vid fikusen.”

Jag tittade.

“Självklart är de det.”

“Släng dem inte.”

“Jag hade inte tänkt göra det.”

“Du tänkte på det.”

“Jag njöt av fantasin.”

Katya sänkte rösten.

“De vill ha något.”

“Jag vet.”

“Då ger vi dem ingenting.”

Jag nickade.

“Säg till Victor vem han lagar mat till.”

Victors svar gick inte att skriva ut i någon meny.

Katya påminde honom om att hämnd inte var en ingrediens.

Disken gick ut.

Under de följande tio minuterna blev restaurangen för full för att någon skulle kunna hålla vakt.

Det var vad Igor hade räknat med.

Katya rörde sig mellan tre bord.

Kirill bar tallrikar.

Nastya fyllde på vattnet.

Jag öppnade vin och löste en betalningstvist som involverade två besökande tränare.

Då skrek Alina.

Inte av rädsla.

I framträdande.

“Vad är det här?”

Musikerna stannade mitt i låten.

Samtalet bröts upp över rummet.

Alina tryckte sig bort från bordet.

“Skaffa en chef.”

Kirill nådde dem först.

“Vad hände?”

Igor reste sig.

Hans röst var tillräckligt hög för de närmaste tio borden.

“Berätta varför det finns en kackerlacka i min frus mat.”

Rummet förändrades.

Gästerna vände sig om.

Vissa slutade äta.

Kirill stirrade på tallriken.

Bland grönsakerna fanns en stor död insekt.

Hans ansikte tappade färg.

“Det kan inte vara—”

“Och ändå är det där.”

Igor lyfte tallriken.

“Är det här vad du serverar folk nu?”

Alina höjde rösten.

“Det här är äckligt.”

Kirill sträckte sig mot tallriken.

Hon drog bort den.

“Rör den inte.”

Jag gick runt baren.

Min första instinkt var misstro.