Det var den första varningen jag borde ha tagit mer på allvar.

Mina föräldrar stod precis innanför ingången när vi kom ut.

Mamma bar fortfarande på den rastlösa energin hos en kvinna som kunde fatta tre beslut medan alla andra bearbetade det första. Pappa stod bredvid henne, lång, silverhårig, rakryggad även i vardagskläder.

“Alexei.”

Mamma slog armarna om mig och kysste mig på kinden.

Pappa skakade min hand och drog mig in i en kort omfamning.

Sedan såg båda förbi mig.

Jag steg åt sidan.

“Det här är Ekaterina.”

Katya rörde sig innan jag hann avsluta talet.

Hon log, räckte först ut handen till min mamma och sa varmt: “Jag är glad att äntligen få träffa dig. Alexei har berättat så mycket.”

Min mamma tittade på mig.

“Har han?”

Det fanns farlig munterhet i hennes röst.

Katya blinkade inte.

“Mest smickrande saker.”

Mamma skrattade.

Pappas mun ryckte till.

Jag insåg att jag redan hade tappat kontrollen över min egen lögn.

Vi flyttade oss till ett bord vid fönstret. Jag hade valt den bästa i rummet och sett till att den var perfekt inställd.

Tyvärr var perfektion svår att upprätthålla på en restaurang med fler tomma bord än upptagna.

Mamma märkte det innan hon ens öppnade menyn.

“Var är alla?”

“Det är tidigt.”

“Det är fredag.”

“Vår administratör har prov. Jag gav henne ledigt i kväll.”

“Det var inte min fråga.”

Katya rörde vid sitt vattenglas.

“Rom har justerat sitt koncept,” sade hon smidigt. “Vi har testat en lugnare serviceperiod innan vi ändrade vissa delar av menyn.”

Jag tittade på henne.

Hon ignorerade mig.

Mamma verkade tillräckligt nöjd för att gå vidare.

Kirill hade med sig vin och aptitretare.

Katya blev extraordinär.

Jag menar inte att hon bara ljög bra.

Hon byggde en hel trovärdig kvinna av fragment av sanning.

Hennes imaginära kafé hade börjat som ett litet kvarter där hon själv arbetade på golvet. Hon pratade om leverantörskostnader, personalomsättning, kundvanor och varför människor återvände till restauranger som fick dem att känna sig erkända.

De detaljerna var verkliga.

De kom från år av att ha bevakat Rom.

När mamma tog upp litteratur svarade Katya lätt.

När pappa frågade om affärer låtsades hon inte veta det hon inte visste. Hon ställde honom frågor istället.

När samtalet gled över till mat var hon bättre än oss alla.

“Du måste prova sparrisen,” sa hon till mamma. “Victor justerade såsen förra veckan.”

“Du och Alexei jobbar på recept tillsammans?”

Katya log.

“Han argumenterar mest.”

“Det gör jag inte.”

“Ni argumenterade i tjugo minuter om huruvida rostad vitlök var för enkel.”

“Det var en strategisk diskussion.”

Pappa skrattade.

Mamma tittade på Katya som om hon hade upptäckt en begravd skatt.

Jag borde ha känt mig lättad.

Istället fann jag mig själv titta på Katyas händer när hon pratade, hur hennes ansikte förändrades när hon glömde att hon skulle agera, värmen som dök upp varje gång hon pratade om mat.

Sedan råkade pappa slå sitt vinglas in i Kirill.

Rödvin stänkte över framsidan av Kirills vita skjorta.

Pappa reste sig genast.

“Förlåt.”

“Det är okej,” sa Kirill.

“Nej, låt mig—”

“Pappa, sätt dig,” sa jag. “Det var en olycka.”

Kirill gick mot personalområdet för att byta om.

Nästan samtidigt öppnades ytterdörren.

Två nya gäster kom in.

Med Kirill otillgänglig började jag stiga.

Katya lade en hand kort på min axel.

“Jag har det.”

Det var första gången hon rörde vid mig den kvällen utan att låtsas.

Hon gick över rummet, tog upp en meny och en beställningsplatta och gick fram till det nya bordet.

Sedan slutade hon.

Bara för en halv sekund.

Men jag såg det.

Jag följde hennes blick.

Igor.

Alina.

Hela min kropp blev stel.

Av alla restauranger i staden hade de valt min.

Av alla kvällar hade de valt den kväll då mina föräldrar satt tio meter bort.

Alina hade ändrat hår sedan skilsmässan. Mamma hade bara träffat henne några gånger, och från det avståndet bad jag att hon inte skulle känna igen henne.

Igor lutade sig tillbaka i stolen när Katya närmade sig.

Han granskade henne uppifrån och ner.

“Intressant uniform.”

Katya log professionellt.

“Vi experimenterar.”

“Med vad? Får servitörerna att se ut som gäster?”

“Vad får jag hämta till dig?”

Igor öppnade menyn och rynkade pannan teatraliskt.

“När uppdaterades det här senast?”

Alina kastade knappt en blick på dryckeslistan.

“Jag förväntade mig mer.”

Katya stod med pennan redo.

Igor vände långsamt blad.

“Vad rekommenderar du till någon som har ätit på bra restauranger?”

Förolämpningen var avsiktlig.

Katyas leende förändrades inte.

“Vi har flera rätter som övervägs för nästa meny. Jag kan be köket förbereda en provsmakning.”

Igor stängde menyn.

“Överraska mig.”

Alina beställde ett vin- och provsmakningsset.

Katya skrev ner allt och gick mot köket.

Jag avbröt henne innan hon nådde dörren.

“Vad gör de här?”

“Försöker störa dig.”

“Tror du det?”