De hade fått allt de hade drömt om: status, pengar, laboratorier och erkännande.

Men av någon anledning såg de nu på mig som om jag hade kommit för att kräva in räntan på en skuld som aldrig kunde betalas tillbaka.

— Oroa er inte, — sa jag med ett svagt, knappt märkbart leende.

— Jag är här av en slump.

Ha en trevlig kväll.

Jag vände mig om för att följa efter Ksjusja, som hade tryckt sig mot väggen och knappt vågade andas.

Men Matvej lät mig inte gå.

Han grep plötsligt, nästan brutalt, tag om min högra handled.

Hans fingrar var iskalla och krampaktiga.

— Vänta!

Våga inte gå!

Vi har inte pratat färdigt!

Sju år, Arina!

Du försvann i sju år, blockerade alla kontaktvägar och förstörde allt!..

— Släpp min hand, Voronov, — sa jag lågt, men med ett så stålhårt hot i rösten att en förbipasserande servitör med en bricka skrämt saktade in.

Matvej släppte inte.

Tvärtom grep han ännu hårdare, drog min hand mot sig… och just då föll ljuset från kristallkronan rakt på mitt ringfinger.

Platinan blänkte bländande.

Den tre karat stora diamanten, slipad enligt en gammal metod, flammade upp i ett kallt regnbågssken.

Matvejs blick föll på ringen.

Hans fingrar släppte omedelbart min handled, som om han hade rört vid glödande järn.

Han ryggade tillbaka.

All färg försvann ur hans ansikte och lämnade efter sig en dödlig, askgrå blekhet.

— Vad… är det där…? — Hans röst brast till en hes viskning.

Han stirrade på mitt finger med en vild, obeskrivlig skräck, som om det låg en giftorm där.

— Vad är det där på din hand, Arina?!

— Det är en förlovningsring, Matvej, — svarade jag kallt medan jag rättade till klänningsärmen.

— Jag tror att till och med geniala matematiker förstår vad en sådan betyder.

— Nej… — Han skakade på huvudet och ögonen blev blodsprängda av vansinne.

— Nej!

Du ljuger!

Det kan du inte ha gjort!

Du lovade mig!

På strandpromenaden… på avslutningen… du svor att du bara skulle gifta dig med mig!

Att du skulle vänta på mig!

— Flickan som stod på strandpromenaden finns inte längre, — avbröt jag honom skarpt.

— Du dödade henne själv nästa morgon på rektorns kontor.

Minns du?

”Det är inte rationellt, Arina.

Åk till lärarhögskolan och sitt hemma i fyra år.”

— Jag gjorde det för vår skull! — skrek han och glömde fullständigt restaurangens status, gästerna i bankettsalen och allt annat omkring sig.

Alisa grep skräckslaget tag om hans armbåge.

— Matvej, tyst, snälla!

De kommer att höra oss!

Pappa…

— Försvinn härifrån! — vrålade han och slet brutalt bort hennes hand med sådan kraft att Alisa kastades mot väggen och knappt lyckades hålla balansen på sina klackar.

Han tog ännu ett steg mot mig och i hans ögon glittrade verkliga, förtvivlade tårar.

— Arina, lyssna på mig…

Du förstår inte!

Jag har uppnått allt!

Jag leder landets största centrum för kvantforskning!

Min fond är värd miljarder!

Jag har en takvåning vid Sparvbergen, en villa i Sotji, allt vi någonsin drömde om!

Jag har letat efter dig!

Under alla dessa år har jag sökt efter dig i alla register, men du bytte medborgarskap och fanns ingenstans!

Jag väntade på att du skulle komma tillbaka!

Ta av dig den där…

Ta av dig den där skiten från fingret genast!

Han sträckte sin darrande hand mot min ring.

I samma sekund hördes tunga, självsäkra steg bakom den gröna växtväggen.

En lång skugga föll över oss.

— Har ni något problem med min fästmö, herr Voronov?

## Kapitel 7. Priset för någon annans val

Marks röst ljöd som ett klockslag — djup, sammetslen, fullständigt lugn och fylld av orubblig manlig styrka.

Jag vände mig om och kunde knappt tro mina öron.

— Mark?!

Men du skulle ju inte komma förrän på söndag!

Mark gick fram till mig, lade mjukt men självklart armen om min midja och drog mig intill sig.

Han doftade frostig vind, kaffe och min favoritparfym med cederträ.

Han bar en resekappa över en oklanderlig kostym och i ögonen dansade små skrattglimtar, som övergick i hård koncentration när han såg på Matvej.

— Jag lyckades avsluta affären i Wien ett dygn tidigare, — sa han lågt i mitt öra och kysste mig på tinningen.

— Jag kom till hotellet, fick veta av conciergen vart din gamla skolkamrat hade tagit dig och bestämde mig för att överraska dig.

Som jag ser det kom jag precis i tid.

Matvej flyttade sin förvirrade blick från Mark till mig och sedan tillbaka till Mark.

Geniets intelligens slog till omedelbart.

Han kände igen ansiktet.

En man på Voronovs nivå kunde inte undgå att känna till de ledande internationella experter vars underskrifter fanns på kontrakten för leveranser av unik utrustning till hans eget forskningskluster.