Har ni någon gång betalat min del av hyran eller räkningarna? Nej.
Hon talade tyst, men bestämt.
— Eftersom jag med mitt arbete gottgör allt detta tredubbelt.
Jag ersätter både hembiträde, barnflicka och kock för er.
Roman slog handflatan i bordet med kraft.
— Vi försörjer dig! Matar dig! Du bor i en bra lägenhet i stadens centrum!
Och när din egen son bad om en tjänst vägrade du direkt! Du behövde bara skriva under papperen!
Valja tittade på den vuxne mannen på trettiofem år och förstod plötsligt mycket klart: han var verkligen övertygad om att hon var skyldig att leva enbart för hans intressen.
— Lånet kommer jag inte att ta, — upprepade hon lugnt. — Det är mitt slutgiltiga beslut.
Roman gick runt bordet och stannade framför henne.
— Jaha, på det viset?
Han satte händerna i sidorna och gav sin mamma en tung blick.
— Om det är var och en för sig, sök då efter ett annat boende.
Vill du inte hjälpa familjen — frigör rummet då.
Bakom väggen hördes grannarnas tv dämpat.
Katja svalde nervöst, men höll tyst.
Och Valja bara tittade på sin son i några sekunder.
— Vad sa du nyss?
— Det jag sa, — svarade Roman envetet. — Jag tänker inte sitta utan bil på grund av din envishet.
Ditt rum kommer vi att hyra ut till studenter.
Institutet ligger nära, det kommer att finnas intressenter.
Han flinade fräckt.
— Vi kommer att få in hyra och betala av mina skulder.
Eftersom mamma inte vill hjälpa, kommer främmande människor att hjälpa till.
Katja blev märkbart blek.
— Roma, kanske inte på det viset? Vart ska hon ta vägen mitt i natten?
Men maken avbröt henne omedelbart.
— Äh, vadå då? Allt är rättvist. En vuxen kvinna. Låt henne leva på sin pension.
Valja satt tyst en stund till.
Hon grälade inte.
Hon grät inte.
She påminde inte om sömnlösa nätter och uppoffringar.
Hon reste sig bara.
Gick lugnt förbi sin son och styrde stegen mot sitt lilla rum.
Hon tog fram den gamla resväskan som hon en gång kommit hit med.
Packade ner några varma kläder, morgonrockar, underkläder.
I botten lade hon omsorgsfullt sina dokument och sin gamla blodtrycksmätare.
Efter tjugo minuter var allt packat.
När hon kom ut i korridoren med väskan väntade Roman redan vid dörren.
Han hade uppenbarligen inte räknat med dat att hans mamma faktiskt skulle gå.
— Mamma, vart ska du ta vägen?
— Söka efter ett annat boende, precis som du rådde mig till.
Hon tog ner sin kappa från hängaren.
— Frigör platsen för studenterna.
— Men jag sa ju det bara i farten, i vrede!
— Och jag uppfattade det som helt allvarligt.
Valja tog lugnt på sig skorna och tog fram sin nyckelknippa.
Metallen klang till mot byrån.
— Mamma, lägg av nu. Men vart ska du gå?
— Det är inte din sak längre, Roman. Ni ville ha marknadsrelationer — varsågod, då får ni det.
— Men sluta vara så sårad nu!
— Flytta på dig från dörren.
Hon sköt mjukt sin son åt sidan och gick ut ur lägenheten.
De första två nätterna tillbringade Valja hos sin kollega Zina.
Hon ställde inga överflödiga frågor, utan bjöd henne bara på varmt kamilletté.
Sedan dök tant Luda upp.
Den äldre kvinnan hade nyligen begravt sin man och hyrde ut ett genomgångsrum i en gammal lägenhet för att kunna betala räkningarna.
Valja hyrde ett hörn hos henne.
Hon levde på sin lön och sin pension.
Och oväntat upptäckte hon att pengarna räckte mer än väl.
Mer än så, det blev till och med pengar över.
Hon behövde ju inte längre köpa dyra matvaror till sonens familj, hjälpa till med bilreparationer och betala extra utgifter.
Hon kokade enkla soppor, lagade gröt och vänjde sig gradvis vid sitt nya liv.
På kvällarna promenerade hon och tant Luda i parken, diskuterade vädret, odlingar och priser på grönsaker.
För första gången på många år lärde sig Valja att leva i lugn och ro.
Utan oändliga förpliktelser.
Utan ständiga krav.
Utan känslan av att hon var skyldig alla något.
Till och med hennes blodtryck slutade besvära henne.
Det gick ett halvår.
Senhösten kom, Valja satt vid det lilla köksbordet och skalade äpplen till en äppelpaj.
I ugnen höll plåten redan på att värmas upp.
Plötsligt vibrerade telefonen.
På skärmen visades sonens namn.
Under dessa månader hade han bara ringt några få gånger.
Först skällde han och krävde att hon skulle komma tillbaka.
Sedan anklagade han henne för att ha övergivit sitt barnbarn.
Valja svarade kort och avslutade samtalet snabbt.
She torkade händerna och tryckte på svarsknappen.
— Ja.
— Mamma, hej. Lägg inte på är du snäll. Lyssna på mig.
— Tala.
— Katja och jag har bråkat rejält. Hon har åkt till sin mamma tillsammans med Pasjka.
