De hörde via omvägar vad som hade hänt. Nina Viktorovna hade aldrig fått flytta in hos Zjanna. Oleg hade gjort allvar av sitt hot och packat sina väskor när Nina dök upp, vilket ledde till att Zjanna till slut vägrade släppa in sin egen mor. Utan pengar och utan döttrar eller systrar som ville ta emot henne, hade Nina till slut blivit placerad i en liten, sliten enrumslägenhet i en av stadens mest avlägsna förorter, med hjälp av socialtjänsten.
Zjannas äktenskap hade till slut kraschat ändå, när Olegs spelskulder kom i kapp dem. Huset i Nikolajevka, farfars arv som skulle ha varit en trygghet för dem alla, var borta, offrat på manipulationens altare till ingen nytta.
Maksim besökte aldrig förorten. Han bytte telefonnummer i januari och vidarebefordrade aldrig det nya till sin familj. Han skickade ett kort brev till sin mor där han skrev att han var i livet, att han mådde bra, men att han behövde distans på obestämd tid.
I april, när de första krokusarna trängde upp genom jorden i parken utanför deras fönster, stod Kira och Maksim i köket. De hade städat ur “det andra rummet”, det som svärmodern hade tänkt lägga beslag på. De hade målat väggarna i en mjuk, varm gul färg.
Maksim stod och monterade en liten, vit spjälsäng. Han hade svettpärlor i pannan men ett leende som nådde hela vägen upp till ögonen. Kira satt på en stol bredvid, med handen vilande på sin växande mage.
— Tror du att vi sätter den åt rätt håll? frågade Maksim och höll upp en av gavlarna.
— Det spelar ingen roll, skrattade Kira. Så länge den står stadigt.
Maksim lade ner verktygen och gick fram till henne. Han knäböjde, lade huvudet mot hennes mage och blundade. Huset var tyst, befriat från skuggorna av det förflutna. Det fanns inga digitala högtidskort, inga plötsliga besök med tunga kassar och dolda agendor.
Det fanns bara de två, och det nya livet som väntade. De hade byggt en mur runt sitt hem, inte av sten, utan av sanning och gränser. Och för första gången kändes lägenheten inte bara som en plats där de bodde, utan som en absolut, ointaglig fristad.