“Min älskarinna bär min sanna arvinge; Du är bara en inkubator,” fräste han, med en röst så hög att gästerna på första raden kunde höra.

Jag begravde en gång min kraft för att göra en obetydlig man stor, tänkte jag, den inre eden stelnade som järn i mitt bröst. Jag kommer aldrig sänka huvudet igen. Jag är ingen inkubator; Jag är imperiet.

“Mamma! Titta! Leo grät av glädje när Barnaby till slut tog tre långsamma steg framåt.

“Jag ser dig, min modiga pojke!” svarade jag och blåste en kyss till honom.

Ett svagt hostande hördes bakom mig. Det var Elias, min säkerhetschef. Han räckte mig en elegant svart portfölj och en specialtillverkad antracitblazer. “Helikoptern är påfylld och väntar på östra parkeringsplatsen, fröken Montgomery. Flyget till Las Vegas tar ungefär två timmar. Styrelsemedlemmarna är redan samlade för årsmötet. »

“Tack, Elias,” säger jag när jag tar på mig kavajen. Det strukturerade tyget fick mig att känna att jag hade rustning.

Jag vinkade adjö till mina bröder och min son, universums sanna pelare, och gick mot helikopterplattan. Det rytmiska, öronbedövande dånet från helikopterns rotorer piskade mitt hår när jag närmade mig. Detta styrelsemöte var nu mitt område. Jag var länken mellan Valentis blodiga förflutna och vår legitima och orörbara framtid.

Jag slog mig ner i den lyxiga läderkabinen, spände fast mig när planet lyfte smidigt. Napa-godsets vidsträckthet och skönhet krympte framför mina ögon, som en grön juvel som smälter in i skymningen.

Precis när vi korsade molngränsen sände min säkra, starkt krypterade telefon—en enhet som bara är känd på de högsta nivåerna i vårt nätverk—en högfrekvent, ovanlig ton.

Jag tog fram den ur bröstfickan. Skärmen lyste i stugans mörker. Det var ett okänt och ospårbart internationellt budskap. Avsändaren var helt dold och kringgick utan ansträngning vår mångmiljonbrandvägg.

Jag öppnade sms:et. En rysning, orelaterad till höjden, gick längs min ryggrad när jag läste denna enda rad som blixtrade i mörkret:

Drottningen av Napa har tagit sin tron. Nu är det dags att ta itu med frågan om din avlidne fars sista skuld.

Om du vill läsa fler berättelser av detta slag, eller om du vill dela med dig av din åsikt om vad du skulle ha gjort i mitt ställe, tveka inte att kontakta mig. Ditt perspektiv gör att dessa berättelser når en bredare publik, så känn dig fri att kommentera eller dela med dig.