Hela rummets blickar vändes mot honom.
“Ja… fröken Vance?” sa han med darrande röst.
“Ni innehar titeln Vice President of Strategic Acquisitions. Enligt era underlag har ni under era fyra månader på posten utvärderat två potentiella förvärv. Båda företagen visade sig vara bulvanbolag utan faktiska tillgångar, och er utvärdering bestod av en tio sidors PowerPoint-presentation som i huvudsak var kopierad från Wikipedia.”
Några av de andra direktörerna skruvade på sig i stolarna.
“Dessutom,” fortsatte jag tonlöst, “har er avdelning fakturerat företaget etthundrafemtio tusen dollar för ‘kundmiddagar’ på restauranger som Alinea och Gibson’s, där den enda registrerade gästen i flertalet fall har varit er fästmö, Jessica Harrison.”
“Sophie, snälla!” utbrast Marcus och reste sig upp, hans ansikte var rött av skam. “Det här är privat! Du gör detta bara för att hämnas på mig för att…”
“Det här är inte privat, Marcus,” avbröt jag honom lugnt. “Det här är ett aktiebolag som står på randen till konkurs. Du har missbrukat företagets medel, du har visat en total avsaknad av kompetens för din position, och du utgör en direkt risk för bolagets överlevnad.”
Jag såg på James Harrison. “Herr Harrison, vad är er bedömning?”
James såg på sin svärson. Det fanns ingen medlidande i hans blick längre, bara den kalla ilska hos en affärsman som insett att han blivit förd bakom ljuset av en uppkomling.
“Marcus Vance,” sa James hårt. “Du är avskedad med omedelbar verkan. Du har tio minuter på dig att packa dina personliga tillhörigheter och lämna byggnaden. Säkerhetspersonal väntar utanför ditt kontor.”
Kapitel 7: Familjens sammanbrott
Klockan sex på kvällen lämnade jag Sterling Industries kontor. Byggnaden var tystare nu; tre avdelningschefer var uppsagda, två avdelningar hade slagit ihop sina resurser, och en ny sparplan på hundra miljoner dollar var redan på väg till styrelsen.
När jag satte mig i baksätet på min bil för att åka hem till min lägenhet i Gold Coast, började min telefon ringa.
Det var min mamma.
Jag svarade inte. Hon ringde igen. Och igen. Till slut tryckte jag på svar.
“Sophie!” skrek hon i telefonen så fort linjen kopplades upp. Hon grät. “Vad har du gjort?! Vad i all sin dar har du gjort?!”
“God afton, mamma,” sa jag lugnt.
“Marcus kom precis hem! Han har blivit avskedad! Han blev utkastad ur byggnaden av vakter som om han vore en förbrytare! Och Jessica… Jessica har ställt in hela smekmånaden! Hennes pappa har sagt att bröllopsavtalet ska granskas av deras jurister!”
“Marcus blev avskedad för att han inte skötte sitt jobb och missbrukade företagets pengar,” svarade jag svalt. “Det har ingenting med mig personligen att göra. Det var ett affärsbeslut.”
“Affärsbeslut?!” skrek min pappa i bakgrunden. Jag kunde höra hur han tog telefonen från mamma. “Sophie! Det här är din bror! Du har förstört hans liv! Han hade en lysande framtid! Han skulle gifta sig in i en av Chicagos finaste familjer, och du går in och förstör allt på en enda dag på grund av din avundsjuka!”
Jag blundade ett ögonblick i bilens mörker. Avundsjuka. Ordet var så absurt att det nästan var skrattretande.
“Pappa,” sa jag och lät varje ord falla tungt och tydligt. “Marcus hade ingen framtid. Han hade en lögn. Han kunde inte sitt jobb, han levde på svärfars pengar och han behandlade alla runt omkring sig – inklusive sin egen syster – med förakt för att dölja sin egen inkompetens. Jag tog inte ifrån honom hans framtid. Jag avlägsnade bara masken.”
“Du har alltid varit så kall,” viskade pappa, och hans röst var full av gift. “Vi trodde alltid att du bara var blyg. Men du är kalkylernade. Du satt vid vårt middagsbord i alla dessa år, låtsades att du var ingenting, och väntade bara på ett tillfälle att hugga Marcus i ryggen.”
“Nej, pappa,” sa jag lågt. “Jag satt vid ert middagsbord i alla dessa år och hoppades att ni nån gång skulle se mig för den jag var. Men ni såg bara vad ni ville se. Ni ville ha en son som var en stjärna och en dotter som var en skugga. Jag blev inte en stjärna för er skull. Jag blev det för min egen.”
“Kom aldrig tillbaka till det här huset,” sa pappa.
“Det behöver du inte oroa dig för,” sa jag. “Jag har inte betraktat det där huset som mitt hem på väldigt länge.”
Jag läsrade samtalet och stängde av telefonen.
Kapitel 8: Spelet bakom kulisserna
Under de följande tre veckorna förvandlades Sterling Industries från ett döende monument över gammal storhet till en strömlinjeformad, modern organisation.
Mina analytiker arbeta dygnet runt. Vi sålde av Sterlings förlustbringande fastighetsinnehav i Florida, omförhandlade lånevillkoren med bankkonsortiet i New York och tecknade ett nytt, exklusivt avtal med en tysk biltillverkare för våra automatiska komponenter.
