Här är fortsättningen på berättelsen, utvecklad till ett långt och detaljerat kapitel som tar vid direkt efter det extremt spända ögonblicket på asfalten.

Kameramannen låg nedtryckt med handklovar på ryggen. Han blödde från läppen men stirrade på mig med ett hånfullt leende. “Ni vann ett slag, lilla flicka. Men ni vet inte vem ni slåss emot. ‘Aegis’ glömmer aldrig.”

“Ta bort honom,” sa Vance med blod rinnande från näsan. “Och lås in honom i det säkra förrådet.”

Kapitel 5: Ett krig på marken

Under tiden, på marken vid Andrews Air Force Base, befann sig min far, Arthur Mason, i en helt annan typ av strid. Han satt i ett kalt förhörsrum. Framför honom satt två FBI-agenter i mörka kostymer, deras ansikten stela av misstänksamhet.

“Låt mig förstå det här rätt, överste Mason,” sa den äldre agenten och bläddrade i en mapp. “Ni bröt er in i en begränsad anläggning, övermannade en ung vakt, använde en föråldrad säkerhetskod från 1990-talet för att aktivera en avstängd antenn… och ni hävdar att det var på direkt order av USA:s president?”

“Det stämmer,” svarade min far, hans röst var lugn, men hans ögon brann. “Och om ni hade tillåtit mig att göra ett enda samtal till Vita huset eller Pentagon, hade detta redan varit uppklarat. Ni slösar bort min tid. Min dotter är däruppe.”

“Er dotter,” sa den yngre agenten med ett cyniskt leende. “Lena Mason. En civil cyberanalytiker som enligt våra rapporter bokstavligen sprang förbi Secret Service-agenter med dragna vapen. Ni Masons verkar ha en talang för att ignorera protokoll.”

Min far lutade sig framåt, och för ett ögonblick verkade rummets belysning dimmas av hans blotta närvaro. Han hade inte spenderat 30 år i det militära utan att lära sig hur man dominerar ett rum.

“Lyssna noga nu, pojkar,” sa han, hans röst sänkt till en farlig viskning. “När jag var i kontrollrummet, fanns det en sak som inte stämde. Antennens styrsystem hade inte använts på över tio år. Ändå fanns det färska repor på kopplingsboxen till huvudservern. Någon hade varit där nyligen. Någon på den här basen. Någon som visste att ‘Phantom’ behövde en ostörd signal för att blockera Air Force One, och som manuellt hade inaktiverat de automatiska reservfrekvenserna.”

FBI-agenterna utbytte en blick. “Vad menar ni?”

“Jag menar att mullvaden som hjälpte till att starta det här skenangreppet inte bara finns ute i världen. Han finns här. På Andrews.” Min far pekade på dörren. “Så istället för att förhöra en patriotisk pensionär som just räddade nationen, kanske ni borde stänga ner basen och kontrollera loggarna för vem som hade tillgång till Alpha-7-anläggningen under de senaste 24 timmarna.”

I det ögonblicket öppnades dörren till förhörsrummet. En hög officer från basens säkerhetstjänst klev in, blek i ansiktet. Han höll en mobiltelefon i handen.

“Agenter… släpp honom,” sa officeren med skakig röst.

“Vad sa ni, kapten?”

“Släpp honom. Det kom nyss en order direkt från försvarsministern. Överste Mason ska omedelbart förses med fullständigt säkerhetsgodkännande och tillgång till våra övervakningsnätverk. Och… vi ska låsa ner basen. Ingen kommer in, ingen går ut.”

Min far reste sig långsamt och rättade till sin krage. Ett svagt, tillfredsställt leende spelade på hans läppar. “Låt oss gå på jakt, kapten.”

Kapitel 6: Mötet i Genève

Flera timmar senare bröt Air Force One igenom molntäcket över de schweiziska alperna. Solen var på väg ner och målade himlen i dramatiska nyanser av orange och lila. Genèvesjön glittrade långt där nere.

Stämningen i kabinen var dämpad. Kameramannen från ‘Aegis’ satt fängslad. E/E-facket var förseglat med bomben säkrad av explosivämnesexperter ombord. President Hayes hade samlat sina rådgivare igen i det Ovala rummet. Jag satt med dem, inte längre som en tillfällig konsult, utan som en integrerad del av krisgruppen.

“Så, Dr. Mason,” började presidenten, med händerna knäppta framför sig på bordet. “Vi har överlevt både ett simulerat kärnvapenkrig och ett fysiskt mordförsök. G8-mötet börjar om tre timmar. Vad är ‘Aegis’ nästa drag?”

“De misslyckades med att mörda er,” sa jag och lutade mig framåt över kartorna. “Deras mål var att skapa kaos. Om USA:s president dör i en ‘olycka’ under ett kärnvapenhot, destabiliseras hela den globala marknaden. Vissa aktörer tjänar biljoner på ett sådant kaos. Men nu när ni lever, och vi har deras mullvad, vet de att vi är dem på spåren.”

“De kommer att försöka fly,” sa Sterling.

“Exakt,” nickade jag. “Och finansieringen för en operation av den här storleken kan inte göras i skymundan. Pengarna måste tvättas genom legitima kanaler. Stora kanaler. Någon vid G8-bordet… eller någon i de omedelbara rådgivande kretsarna till de stora ledarna… är knuten till ‘Aegis’.”

“Det är ett farligt påstående, Lena,” sa Thorne och rynkade pannan. “Anklaga en utländsk dignitär för högförräderi och terrorism utan hårda bevis?”