Julian kände till de breda villkoren men inte tidsbestämmelsen. Hans far hade ritat den för att förhindra att egendomen blev ett tomt monument. Bianca hade nyligen pratat om att skaffa barn strax efter bröllopet.

“Hon kunde inte äga det bara genom att gifta sig med mig.”

“Inte så länge du levde.”

Monitorn accelererade igen. Julian återvände till sängkanten.

“Gör inte så här mot dig själv.”

“Det finns mer,” viskade Martha. “Förra veckan frågade Bianca Dr. Ross om ditt hjärttillstånd kunde ärvas.”

Julian hade fötts med en mindre arytmi korrigerad under tonåren. Det krävde ingen medicin och hade inte plågat honom på flera år.

“Hon sa att det var för framtida barn.”

“Kanske. Men hon frågade också var du förvarar dina medicinska filer.”

Julian kallade på officer Park från korridoren. Han rapporterade Marthas vittnesmål, förtroendebestämmelsen och det saknade kuvertet. Park sade att Bianca hade gått med på att komma till stationen men inte blivit arresterad; Utan video av tryckningen och med motstridiga uppgifter behövde utredarna bevis. Julian förstod. Han hatade det, men han förstod.

“Låt henne inte återvända till huset,” sade han.

“Du kan återkalla tillståndet för henne att bo där, men hennes tillhörigheter komplicerar saken. Vi kan ordna en övervakad återhämtning.”

“Imorgon.”

“Mr. Hale, det finns ett annat problem. Ms. Laurents advokat har anlänt. Hon påstår att du hotade och falskt fängslade hans klient genom att vägra låta henne gå.”

“Hon var fri att gå.”

“Det stämmer överens med vaktens uttalande. Men säg inget mer till henne ikväll.”

Julian avslutade samtalet och fann Rosa bakom sig. Hon höll två pappersmuggar med kaffe och uttrycket hos någon som burit på en hemlighet för länge.

“Du kände Elena,” sa han.

“Bara efter att hon kom till Kalifornien en gång.”

Rosa berättade för honom att Elena hade besökt Hale Manor arton år tidigare för att granska bevis mot Victor. Hon hade med sig en nyckel i mässing och varnade Conrad att skydda Bianca från “en man med en silverkompass.” Innan de gick stod Elena vid poolen och sa att hennes dotter drömde om ett hem som ingen hyresvärd kunde ta ifrån henne.

Julian mindes Biancas samling av antika smycken. Bland hennes föremål fanns en silverkompassbrosch som hon sa hade tillhört Elena.

Klockan halv tre på morgonen ringde Officer Park igen.

“Ms. Laurents handväska har undersökts,” sade hon. “Vi hittade ett microSD-kort dolt inuti fodret.”

“Vad står på den?”

“Krypterade filer. Vår tekniker säger att flera filnamn refererar till Hale Industries, Saint Aurelia och någon som identifierats som V.S.”

“Victor Sloane.”

“Möjligtvis. Ms. Laurent säger att hon aldrig har sett kortet.”

“Självklart gör hon det.”

“Det finns något mer. Trädgårdskameran var aktiv. Den visar inte själva poolen, men den fångade en person som lämnade studiehallen klockan nio femtioett och rörde sig mot servicegrinden.”

“Bianca?”

“Nej. Figuren bar huva och undvek ljusen. Vi kan inte identifiera ansiktet. Personen bar något blått och verkar bära en ring eller hålla i ett föremål som reflekterades starkt.”

“En silverkompass.”

“Varför säger du det?”

Julian sa till henne.

Park var tyst en stund. “Då kan detta vara större än ett övergrepp mellan familjemedlemmar. Håll sjukhussäkerheten nära din mamma. Säg inte till någon var herr Moreau bor.”

“Jag vet inte var han bor.”

“Bra.”

Julian återvände till Marthas säng vid gryningen. Hon sov under övervakning av en privat sjuksköterska och en uniformerad polis. Rosa hade gått hem med Owen för att säkra huset. Himlen bakom persiennerna skiftade från svart till grå.

Hans telefon visade sjutton missade samtal från Bianca och ett meddelande från ett okänt nummer.

DU SÅG DET HON VILLE ATT DU SKULLE SE.

Han visade det för Park via sms och blockerade sedan numret. En minut senare kom ett nytt meddelande från ett annat konto.

FRÅGA MARTHA VEM SOM LÅSTE UT ELENA I REGNET.

Julian tittade på sin sovande mor. Berättelsen hon bekänt var fruktansvärd, men budskapet antydde en grymhet hon inte beskrivit.

Klockan sju ringde Étienne Moreau från flygplatsen. Någon hade skickat honom en falsk avbokning med en skanning av hans brev; Tjuven hade uppenbarligen den blå dossiern. Moreau hade fortfarande delar av en försäkran som tydligen skrivits av Luc sex månader tidigare. Den hävdade att Victor överlevde Catalina, byggde upp sitt nätverk igen och placerade en son—identifierad som A.S.—i Hale Industries med tillgång till herrgårdens säkerhet och Julians medicinska journaler.

Adrian Shaw.

Julians strategichef hade anslutit sig till Hale Industries för tre år sedan efter en hyllad karriär i London. Han hade övervakat herrgårdens cybersäkerhetsuppgradering som en tjänst när Julian klagade på leverantörsförseningar. Han satt också i den verkställande hälsokommittén och hade uppmanat Julian att genomföra en kardiovaskulärscreening innan ett nyligen förvärv.

Adrian hade presenterat museidirektören som bjöd in Julian till välgörenhetsevenemanget där han träffade Bianca.

Julian bad Moreau stanna kvar på flygplatsen och bara prata med Park. Innan Moreau hann svara hördes ett krasch genom linjen.