Och för första gången på åtta år har jag slutat räkna andras aptit.
Igor vill att jag ska komma tillbaka.
Om jag kommer tillbaka — det vet jag inte än.
Kanske, om han förstår att man måste be om ursäkt inte för en misslyckad söndag.
Utan för fyrtiosju sådana söndagar.
Multiplicerat med åtta år.
Eller så är det redan för sent.
