”Jag såg henne rakt i ögonen. ’Tio tusen dollar’, upprepade jag långsamt och lät summan hänga i luften mellan oss. ’Och allt jag behöver göra är att spela din perfekta, kärleksfulla pojkvän under de kommande sjuttiotvå timmarna. Le mot dina föräldrar, hålla din hand, kanske ge dig en puss på kinden då och då. Har jag förstått saken rätt?’

När vi stängde dörren till master bedroom bakom oss insåg vi båda plötsligt vidden av vårt löfte till varandra. Sängen var massiv, täckt av krispiga vita lakan, men det var fortfarande bara en säng. Det blev plötsligt väldigt tyst i rummet.

Emma harklade sig och gick fram till sin garderob. ’Jag byter om i badrummet. Du kan ta vänstra sidan av sängen.’

När vi några minuter senare låg bredvid varandra i mörkret, med över en meter mellan oss, var spänningen i luften så tjock att man kunde ha skurit den med kniv. Stadens ljus silades in genom de enorma panoramafönstren och kastade långa skuggor över golvet.

’Sover du?’ viskade Emma efter nästan tjugo minuters tystnad.

’Nej’, svarade jag mjukt och vände huvudet mot henne. Jag kunde bara se konturerna av hennes ansikte i mörkret.

’Berätta om Lily’, sa hon. Hennes röst var knappt en viskning, strippad på all den auktoritet och kyla hon burit under dagen. Det var rösten hos en människa som var trött på att alltid behöva vara stark.

Jag log för mig själv i mörkret och lät tankarna vandra till min dotter. ’Hon är en virvelvind. Smartare än hon borde vara för sin ålder. Hon älskar rymden och bygger raketer av toalettrullar och silvertejp. Hon har mitt envisa humör och sin mammas… leende.’

’Vad hände med hennes mamma?’ frågade Emma försiktigt.

’Hon lämnade oss när Lily var tre. Hon var inte redo att vara mamma, och hon klarade inte av ansvaret när Lily blev sjuk. Så hon packade sina väskor och åkte. Jag har inte hört från henne sedan dess.’

Ett mjukt prasslande hördes från lakanen när Emma vände sig på sidan för att titta på mig. ’Det är jag ledsen för. Men du stannade. Du tog ansvaret.’

’Det fanns inget annat alternativ. Lily är mitt allt. Jag skulle göra vad som helst för henne. Även ljuga för en av USA:s mäktigaste familjer i en kostym jag inte äger.’

Jag hörde henne skratta till, ett genuint, mjukt ljud som fick mitt hjärta att slå ett extra slag. Under all den där dyra ytan fanns det en människa som bar på en enorm tyngd.

’Tack’, viskade hon. ’För att du gör det här. För att du inte sov på soffan. Jag tror faktiskt att mina föräldrar skulle ha kollat under natten.’

’Ingen fara, falska flickvän. Sov nu. Imorgon ska vi charma resten av New Yorks societet.’

Dagen därpå var en virvelvind av förberedelser. Eleanor insisterade på att tillbringa förmiddagen med Emma på ett spa, vilket gav mig några timmar ensam i lägenheten med Richard. Det var ett nervöst test av min förmåga att hålla fasaden uppe. Richard satt i biblioteket med The Wall Street Journal och studerade mig noggrant över kanten på sin kaffekopp.

’Så’, sa Richard med sin djupa barytonröst. ’Hur länge planerar du att leka med min dotter?’

Jag frös till och ställde ner min egen kopp. ’Ursäkta?’

’Du är en smart man, det märkte jag igår. Men du är inte som de män Emma brukar omge sig med. Du bär inga guldklockor, du skryter inte om dina tillgångar. Du har en blick av någon som har behövt kämpa för varje dollar. Emma är van vid män som fick allt serverat på silverfat. Så jag frågar igen: vad är dina intentioner med henne?’

Jag insåg att han inte hade avslöjat vår bluff, utan snarare ifrågasatte om jag var rätt för henne. Jag tänkte på Emma. På hennes mjuka skratt i mörkret kvällen innan. På tyngden hon bar på sina axlar.

’Mina intentioner, sir, är att finnas där för henne. Emma tillbringar varje dag med att fatta beslut som påverkar tusentals människors liv. Hon är omringad av människor som vill ha något av henne. Jag vill inte ha något. Jag vill bara vara den plats där hon kan andas ut. Jag älskar din dotter för den hon är när ingen annan tittar, inte för hennes titel.’

Det var en lögn, men orden kändes konstigt sanna när de lämnade mina läppar. Richard stirrade på mig under lång tystnad innan han långsamt nickade.

’Bra. För om du sårar henne, kommer du att önska att du aldrig satt din fot i den här staden.’

Kvällen anlände snabbare än jag hade önskat. Galan hölls i en gigantisk balsal på The Plaza Hotel. Det glittrade av kristallkronor, diamanter och champagneglas. Emma bar en golvlång, smaragdgrön klänning som fick henne att se ut som en gudinna. Jag bar en smoking som Emma hade fått uppskickad under eftermiddagen. När vi klev ur limousinen och in i floden av fotografernas blixtar, flätade hon sina fingrar med mina. Hennes hand skakade lätt.

’Jag är precis här’, mumlade jag nära hennes öra medan vi log mot kamerorna. ’Du leder, jag följer.’