Tessa darrade en gång och samlade sig sedan.
“Jag vill ha tillbaka den.”
“Okej.”
“Jag menar allvar.”
“Det är jag också.”
Hon tittade upp.
“Du kommer att hjälpa mig?”
“Jag vet inte vad jag kan göra.”
Ethan satt bredvid här.
“Jag är en före detta taxichaufför som för närvarande flyttar lådor i ett lager. Dina släktingar har pengar, kontakter och ett företag.”
Tessa stack ner handhanden i sin handväska.
Sedan lade hon flera bankdokument och kvitton på bordet.
Ethan tittade ner.
Hans ögonbryn höjdes.
Figurerna var helt obegripliga jämfört med kvinnan han mött i regnet.
“Tessa…”
“Jag sa ju att jag inte var pank.”
“Det här är mer än inte trasigt.”
Hon nickade.
“Företaget var inte det enda min far lämnade efter sig.”
Ethan tittade på henne.
Tessas lugn försvagades.
“Min far dog medan jag satt i fängelse.”
Orden förändrade rummet omedelbart.
Ethan slutade titta på dokumenten.
“Förlåt.”
“Jag visste inte ens förrän efter begravningen.”
Hennes ögon fylldes.
“Jag fick aldrig säga adjö.”
Ethan sträckte sig efter henne innan han tänkte efter.
Han drog henne in i sina armar.
Tessa tryckte ansiktet mot hans axel.
Hon hade hållit ihop sig när hon pratade om fängelse.
Hon hade hållit ihop sig själv när hon beskrev Alex.
Men att prata om Eugene bröt igenom något hon hållit inlåst.
Ethan drog försiktigt en hand över hennes hår.
Sedan, nästan utan att planera, kysste han henne.
Han stelnade till genast efteråt.
Tessa drog sig inte undan.
Hon kysste honom tillbaka.
I flera sekunder försvann allt annat—taxibolaget, fängelset, Alex, Irene, pengar, domstol, till och med rädslan kring hennes graviditet.
När de till slut skildes åt såg Ethan nästan generad ut.
“Förlåt.”
“Var inte det.”
Han svalde.
“Jag tycker om dig.”
“Jag vet.”
“Så självsäker?”
“Jag tycker om dig också.”
Tessa gav honom ett litet leende.
“Jag tror jag visste det den dagen du inte kastade ut mig ur din taxi.”
Ethan kastade en blick på bankdokumenten.
“Så berätta resten.”
Innan Eugene dog hade han tyst öppnat ett konto i Tessas namn.
Han överförde nästan alla sina personliga besparingar dit.
Irene verkade aldrig veta.
Om hon hade upptäckt kontot före Eugenes död trodde Tessa att hon skulle ha pressat honom att ändra arrangemanget.
Istället förblev pengarna orörda tills Tessa släpptes.
Det var därför hon hade gått direkt till banken efter att Ethan hämtat henne.
Hon hade inte stulit något.
Hon hade tagit tillbaka en del av det hennes far lämnat specifikt till henne.
En del av det gjorde att hon kunde byta ut sina slitna kläder och etablera sig igen.
En del av det hade gått till att hitta Ethan.
Resten gav henne något mer värdefullt.
Alternativ.
“Så banken var verkligen början,” sa Ethan.
“Ja.”
“Och nu vill du använda pengarna för att kämpa för företaget.”
“Ja.”
Tessa sköt dokumenten närmare.
“Jag behöver advokater.”
“Då hittar vi advokater.”
“Du behöver inte göra det här.”
“Du sa att din bror hjälpte till att sätta dig i fängelse och sedan tog över det du byggde.”
Ethan såg henne rakt i ögonen.
“Du ber fel man att gå därifrån.”
De började med konsultationer.
Tessa hade resurserna att anlita erfaren juridisk rådgivning, och Ethan blev den person som satt vid hennes sida genom varje samtal.
Till slut hittade de Thomas Edwards, en erfaren advokat från Chicago som lyssnade noga på kronologin innan han gick med på att ta fallet.
Han lovade inga mirakel.
Han lovade att granska arkiven.
För Tessa var det tillräckligt.
Ethan började tillbringa nästan all sin fritid med att hjälpa henne organisera den information hon redan hade.
Inget med processen kändes glamoröst.
Det var långa samtal.
Det fanns dokument som Tessa hade svårt att titta på eftersom de påminde henne om hur grundligt hennes eget företag hade vänts mot henne.
Det fanns nätter då Ethan gjorde kaffe medan hon försökte minnas detaljer hon önskade att hon kunde glömma.
Thomas och hans team förberedde de juridiska inlagorna.
Under tiden uppmärksammade Ethan hur Irene och Alex arbetade just nu.
Från offentliga platser och vanlig observation märkte han genast kontrasten.
Alex betedde sig som en man som antog att pengarna aldrig skulle sluta.
Han spenderade fritt.
Han verkade avslappnad.
Han visade litet intresse för det faktiska arbetet som upprätthöll företaget.
Irene var annorlunda.
Hon blev disciplinerad.
Hon följde verksamheten noga.
Hon visste hur man hanterar människor.
Det gjorde henne nästan farligare.
När Ethan rapporterade vad han lagt märke till, skärptes Tessas ögon.
“Bra.”
“Bra?”
“De förväntar sig inte mig.”
“Alex gör definitivt inte det.”
“Då vill jag inte ge dem mycket förvarning.”
Thomas höll dock fokus där det hörde hemma.
Dokument.
Ägande.
Ekonomiska register.
Företagets skick.
Den juridiska vägen för att återlämna kontrollen till Tessa.
Ethan respekterade det.
För första gången i sitt liv var han en del av något större än att överleva nästa lön.
