Hans händer skakade.

Det första brevet var daterat 19 år tidigare. Hennes mamma sa att Estebans far hade lämnat över henne till en hallick för att betala spelskulder. Hon hade varken rymt eller övergivit sina barn. Hon hade skickats till en henequen-plantage i Yucatán med falska papper. Det andra brevet avslöjade att hon fortfarande levde tre år senare och hade skrivit flera gånger och bett om hjälp. Inget av breven hade nått Mateo.

Den sista var adresserad till Esteban.

“Du är vuxen nu. Om du har någon vänlighet kvar, säg till Mateo att jag inte har övergivit honom. Din far sålde mig, och du såg mig bli satt på vagnen. »

Mateo tappade tidningen.

“Han var tolv år gammal,” säger hon, rösten brister. “Han såg allt.”

Luna tog brevet utan att avbryta sin sorg.

“Det var ett barn.”

“Då upphörde han att vara så. Han hade år på sig att berätta sanningen för mig.

Registret var nyare. Den innehöll betalningar från Los Alacranes till Esteban, befälhavare av San Jerónimo, och till en man identifierad som Nantan. Inskriptionerna nämnde stulna boskap, vapen, dynamit och “flickan som tvingade hövdingen”. Det fanns också en karta över Valley of the Deer, där floden som försåg apacheernas marker och flera mexikanska rancher med vatten hade sin källa.

Luna blev blek när hon läste namnet.

“Nantan är son till min fars syster.” Vi växte upp tillsammans.

“Varför skulle jag fördöma dig?”

“För att han tror att makten ska gå till honom. Min far har ingen son och sa att han skulle lyssna på min röst när det var dags att välja en efterträdare. Nantan tror att en kvinna försvagar folket. »

Handlingen var mer än en enkel räddning. Esteban och Nantan avsåg att provocera fram en apacheattack mot San Jerónimo. I förvirringen skulle ett gruvbolag köpa dalen och Mateos ranch – den enda säkra passagen för att få malmen till järnvägen – för en spottande summa. De stulna boskapen användes för att mata och betala legosoldaterna.

“Om din kusin övertalar din far att attackera staden kommer oskyldiga att dö,” sade Mateo.

“Och om Esteban ljuger först, kanske min far tror att du deltog i min försäljning.”

Matthew stängde boken.

“Då går vi idag.”

Luna behandlade såret på Mateos arm med rom och en ren trasa. Sedan förberedde de proviant. Innan han gick hittade Mateo ett kvitto under sängen, undertecknat av befälhavaren: 5 000 pesos att betala till Esteban när den Röda Örnen förklarade krig. Det var bevis på att de behövde.

De red tillsammans på Trueno, eftersom övergivna hästar kunde märkas och förråda dem. I två dagar korsade de raviner, tallskogar och torra flodbäddar. De sov turas om och tände knappt någon eld. Hotet tvingade dem att hålla sig nära, men förtroendet som byggts upp mellan dem kom inte längre enbart från fara.

Andra natten fann Luna Mateo titta på sin mammas medalj.

“I flera år trodde jag att hon hade lämnat för att hon inte gillade mig,” sa han.

“Din brors lögn har berövat dig mycket mer än en mor. Han berövade dig möjligheten att minnas henne utan agg.

“Jag förstår inte hur han kunde förbli tyst.”

Ibland döljer vi en liten brist tills den blir ett monster. Kanske började det med rädslan för deras far och slutade med att de använde denna hemlighet för att kontrollera dig.

Mateo lade undan medaljen.

“När allt detta är över ska jag gå och hämta hans grav.”

“Du kommer inte att söka den ensam.”

Han tittade upp.

“Du är mig ingenting skyldig.”

“Det är ingen skuld.”

Luna satte sig bredvid honom. Hon rörde honom inte, men hennes närvaro var tillräcklig för att lätta på en spänning som hade pyrt i 19 år.

“Sedan du köpte mig har alla pratat om mig som om jag vore ett föremål som byter ägare,” fortsatte hon. “Du var den enda som betalade så att ingen kunde göra anspråk på mig. Det gjorde dig inte till min hyresvärd. Detta gjorde dig till den första mannen som erkände min frihet redan innan mitt värde som hövdings dotter. »

“Jag såg dig stå.”

“Och jag såg dig sänka ditt vapen när du kunde ha dödat din bror.”

Deras blickar möttes. Mateo var på väg att kyssa henne, men Luna hörde ett ljud i träden och reste sig upp, vapnet redo att dras. Tre ryttare dök upp. De var apachespanare.

När de kände igen henne föll de ner med lättnad. Men när de såg Matteus drog de sina bågar.

“Han räddade mig,” säger Luna på spanska så det finns inga hemligheter. “Vi måste prata med min far omedelbart.”

Den äldre skakade allvarligt på huvudet.

“Den röda örnen har redan fått nyheter. En mexikan anlände igår. Han sa att den här mannen köpt dig för att kräva mark i utbyte.

Mateo visste vem han var redan innan han ställde frågan.