”Lucas blod är på era händer,” viskade Maria, hennes ögon var mörka brunnar av sorg och raseri. ”Idag städar vi huset. Bellandi-namnet ska renas, och det börjar med er.”

Vincent föll på knä och började be för sitt liv, gråtande om nåd och skyllande allt på Vale. Men Maria visste sanningen nu. Det fanns ingen återvändo, ingen ursäkt som kunde läka de sprickor som hade dolts under så många år. För att skydda familjens sanna arv var hon tvungen att förgöra mörkret som hade infekterat det. Medan natten sänkte sig över bergen, tog matriarken äntligen tillbaka kontrollen över sitt imperium.