Vincent föll på knä och började be för sitt liv, gråtande om nåd och skyllande allt på Vale. Men Maria visste sanningen nu. Det fanns ingen återvändo, ingen ursäkt som kunde läka de sprickor som hade dolts under så många år. För att skydda familjens sanna arv var hon tvungen att förgöra mörkret som hade infekterat det. Medan natten sänkte sig över bergen, tog matriarken äntligen tillbaka kontrollen över sitt imperium.
Regnet piskade mot de stora fönstren i Marias arbetsrum, men hon hörde det knappt. Hennes blick var fixerad vid fotografiet som låg på det massiva skrivbordet av mahogny. Det var en grynig bild, uppenbarligen tagen i smyg, men ansiktena var omöjliga att ta miste på. Hennes brorson, Vincent Bellandi, satt vid ett undanskymt bord på en restaurang hon visste låg långt utanför deras vanliga territorium. Mittemot honom satt Thomas Vale, familjens mest betrodda advokat. Mannen som hade hanterat hennes framlidne makes testamente.
Klockan var över tre på natten. Hela huset sov, men för Maria fanns det ingen ro. Lucas ord ekade i hennes sinne, de där vaga varningarna han hade yttrat under sina sista månader i livet. ”Lita inte på skuggorna i vårt eget hus, Maria. Alla ler, men någon håller i en kniv.” Då hade hon trott att det var stressen från familjeimperiets affärer som talade, men nu, med de gömda finansiella dokumenten utspridda bredvid fotografiet, förstod hon att Luca hade varit på spåren av ett monumentalt förräderi.
Telefonen vibrerade till på skrivbordet. Ett okänt nummer. Hon svarade omedelbart, utan att säga ett ord.
”Det är jag,” kom Anthonys röst genom linjen, låg och skrovlig. Lucas bror hade hållit sig undan i över fem år, utstött av de äldre inom familjen, men nu var han hennes enda allierade. ”Jag har hittat mekanikern. Daniel Carter. Han vet mycket mer än vad han låtsas om. Och flickan, Lily… hon var inte bara ett slumpmässigt offer för det där sjuka skämtet vid grillningen. De försökte skicka en varning till Daniel genom henne.”
”Var är de?” frågade Maria, hennes röst var iskall och fylld av auktoritet. Hon var matriarken. Hon var den som höll familjen samman, och om någon försökte rasera det inifrån skulle de få möta en vrede de aldrig kunnat föreställa sig.
”I säkerhet, för tillfället. Jag har dem i ett av de gamla lagren nere vid hamnen. Men Maria, vi har ont om tid. Vale har börjat röra på sig. Han förde över en enorm summa pengar till ett skalbolag i Schweiz igår morse. Samma konto som Luca undersökte innan sin… olycka.”
”Stanna där. Jag kommer direkt.”
Maria lade på luren och reste sig upp. Hon svepte en mörk kappa över sina axlar och öppnade kassaskåpet bakom oljemålningen av Bellandi-släktens grundare. Hon plockade ut en kall, tung Beretta och lät den glida ner i kappans innerficka. Det var ett vapen hon inte hade burit på ett decennium, men i natt handlade det inte om att förhandla. Det handlade om överlevnad.
När hennes svarta stadsjeep rullade genom de öde gatorna kunde hon inte sluta tänka på Vincent. Hon hade sett honom växa upp. Hon hade tröstat honom när han skrapade knäna som barn, och hon hade sett honom förvandlas till en arrogant, maktgalen ung man. Att han hade stått och tittat på när Lily förödmjukades, med ett kallt leende på läpparna, var bara toppen av isberget. Vincent var inte bara en medbrottsling i ett grymt skämt; han höll på att sälja ut hela Bellandi-imperiet.
Hamnområdet låg insvept i en tjock, salt dimma. Maria parkerade en bit bort och gick den sista sträckan till fots. Det gamla lagret luktade av olja och saltvatten. När hon klev in genom den tunga plåtdörren stod Anthony där och väntade. Han såg äldre ut än hon mindes honom, med grått i håret och djupa fåror i ansiktet, men hans ögon hade samma intensiva glöd som Lucas.
I ett hörn av rummet satt Lily Carter, insvept i en filt, fortfarande blek och skakig efter händelserna vid familjens grillning. Bredvid henne stod Daniel, en muskulös man med olja på händerna och en desperat, skyddande hållning.
”Fru Bellandi,” sa Daniel och nickade stelt när hon närmade sig.
”Daniel,” svarade Maria mjukt men bestämt. ”Min familj har gjort er orätt. Det som hände Lily var oförlåtligt. Men om jag ska kunna skydda er nu, måste du berätta exakt vad du har sett i de där bilarna du har reparerat åt Vincent.”
