Den ensamhet som Viktor skrämt henne med infann sig aldrig. Tvärtom, det dök upp fler människor omkring henne, men nu var det de som förde med sig glädje, inte de som dränerade hennes energi.
Elenas son kom på besök med sin fru. De hade det fantastiskt. Ingen krävde att bli servad, de unga lagade middag själva och ordnade utflykter åt sin mamma till intressanta platser.
“Mamma, du ser fantastisk ut,” sa sonen innan de åkte. “Dina ögon strålar. Du gjorde rätt som lämnade Viktor. Han drog bara ner dig.”
Och Viktor försökte komma tillbaka några gånger till. Först tiggde han, sen hotade han, sen bad han om förlåtelse igen. Till slut blockade Elena hans nummer.
Via gemensamma bekanta visste hon att han fortfarande bodde hos sin dotter, körde natt-taxi för att svärsonen krävde att han bidrog till familjebudgeten, och Christina ständigt hackade på honom för allt möjligt. En “ung” kvinna hittade han aldrig — det visade sig inte finnas några hugade spekulanter på att dela livet med en problematisk man i för-pensionsålder utan egen bostad.
Vintern övergick i en ljus, sprudlande vår, och med den smälte de sista resterna av Elenas tidigare liv bort. Hennes trerumslägenhet, som en gång ekat av Viktors tunga steg och hans konstanta, malande klagomål, andades nu en rofylld frihet. Hon hade låtit byta ut de mörka gardinerna mot skira tyger som släppte in morgonsolen, och den stora fula fåtöljen som Viktor envisats med att behålla hade ersatts av en elegant schäslong där Elena nu tillbringade sina kvällar med en god bok och en kopp jasminte. Varje morgon vaknade hon med en känsla av lätthet som hon inte upplevt på flera decennier. Det fanns ingen som krävde frukost på bordet prick klockan åtta, ingen som fnös åt hennes val av tv-program, och framför allt fanns det inga plötsliga, orimliga krav från en respektlös styvdotter.
På arbetet märktes förändringen omedelbart. Elena, som tidigare haft mörka ringar under ögonen och ofta varit tvungen att ta mikropauser för att hantera stresshuvudvärk, blomstrade. Hennes kollegor berömde hennes nya energi, och chefen erbjöd henne ansvaret för en helt ny, prestigefylld portfölj med internationella klienter. Den nya positionen innebar inte bara en rejäl löneförhöjning, utan också möjligheten att resa. När hon bokade sin första tjänsteresa till Wien, en stad hon drömt om att besöka sedan hon var ung, kände hon en tår av ren och skär tacksamhet bränna bakom ögonlocken. Hon hade äntligen kontroll över sitt eget öde, och insikten var berusande. Simningen på kvällarna hade gett henne en starkare hållning, och vänskapen med Irina hade öppnat dörrar till ett socialt liv hon länge trott var förbehållet andra. De gick på vernissager, drack vin på uteserveringar och skrattade åt livets absurditeter. Irina, som själv varit igenom en tuff skilsmässa för flera år sedan, blev den klippa Elena behövde för att våga lita på sina egna beslut fullt ut.
Under tiden hade Viktors verklighet förvandlats till en klaustrofobisk mardröm. Att bo hos Christina och hennes man visade sig vara raka motsatsen till det bekväma pensionärsliv han hade förväntat sig. Trerumslägenheten var ständigt fylld av öronbedövande oväsen från tvillingarna, Sasja och Pasja. Eftersom Christina höll fast vid sin princip om fri uppfostran, fanns det inga gränser. Pojkarna använde soffan som studsmatta, målade på väggarna och lät leksaker ligga strödda som landminor över hela golvet. Viktor, som tidigare hade kunnat dra sig tillbaka till Elenas tysta sovrum när barnen blev för mycket, hade nu bara en smal tältsäng i en dragig alkov intill köket. Varje natt vaknade han av att någon i familjen smällde i kylskåpsdörren, och varje morgon förväntades han gå upp klockan sex för att koka havregrynsgröt till pojkarna.
Svärsonen, en tystlåten men krävande man vid namn Igor, hade snabbt tröttnat på Viktors ständiga närvaro. “Om han ska bo här och äta vår mat, får han dra sitt strå till stacken”, hade Igor muttrat en kväll när han trodde att Viktor sov. Dagen efter hade Christina ställt ett nytt ultimatum till sin far: antingen började han betala för sig ordentligt, eller så fick han flytta. Eftersom Viktor inte hade några besparingar – allt han tjänat hade han genom åren spenderat på dyra hobbys och onödiga biltillbehör, trygg i förvissningen om att Elena stod för hushållskostnaderna – tvingades han ta nattpass som taxichaufför. Han, som brukade klaga över ryggont bara av att bära in en matkasse, satt nu tolv timmar i sträck bakom ratten, tvingades hantera berusade passagerare och stirra ut i den mörka staden medan hans kropp värkte av trötthet.
