Jag lade ner fotografiet på skrivbordet. Jag rörde vid plasten från trakeotomiröret som jag hade ramat in och ställt på hyllan – en påminnelse om mitt första, skrapande andetag av hämnd. Jag vände mig mot min dator, min röst låg och bestämd i det tomma rummet.
“Då åker vi till Genève.”
