Efter rättegången hade Lily ingenstans att ta vägen. Barnhemmet fanns inte kvar. Det kändes som det enda rätta, den enda sanna segern över Vanguards ondska, att ta in henne, älska henne, och låta henne bli det hon från början nekades att vara: ett barn. En syster. Hennes hår håller på att växa ut i sin naturliga, lite ljusare färg nu, och plastikkirurger arbetar försiktigt med att bleka och ta bort ärret vid hennes ögonbryn så att hon ska slippa se på det i spegeln. Hon börjar äntligen le – ett eget, äkta leende, inte det inövade som krävdes av henne.
Vanguards ville ha två identiska flickor för att förgöra min familj.
I slutändan gav de mig två döttrar, och de lärde mig hur obrytbart och vildsint starkt ett modershjärta verkligen är. De förlorade allt. Vi fick varandra. Och vi kommer aldrig att låta någon diktera våra liv igen.
