— Jag är Vadims blivande fru. Jag bestämde mig för att titta på huset i förväg, det som väldigt snart kommer att bli vårt.

Ljudmila sjönk maktlös ner på en stol i hallen. Benen bar henne knappt och tankarna snurrade. Gång på gång slog hon sin exmans nummer, med telefonen förblev oåtkomlig.

Nästan en timme senare vibrerade mobilen äntligen. På skärmen dök namnet upp: “Vadim”.

— Luda, vad är det med alla dessa oavbrutna samtal? — frågade han irriterat. — Jag bad dig ju att inte störa mig under dagen utan en allvarlig anledning. Vad har hänt?

— Vadim… En kvinna som heter Mariana kom hit till mig, — sa Ljudmila och höll knappt tillbaka tårarna. — Hon sa att ni ska gifta er och att ni tänker slänga ut mig och barnen ur huset. Säg att det inte är sant…

I andra änden uppstod en tung tystnad.

— Fan… Mariana har förstört allt igen. Jag tänkte prata med dig själv i helgen, — mumlade han missnöjt. — Men eftersom du redan vet allt tänker jag inte sticka under stol med det. Ja, Luda, omständigheterna har förändrats. Jag behöver verkligen det här huset. Det måste tömmas.

— Vadå tömmas?! — Ljudmilas röst brast. — Du lovade ju efter skilsmässan att barnen skulle bo kvar här tills de blev myndiga! Taras har flera år kvar i skolan, Marijka började precis i tredje klass. För dem är det här deras hem!

— Löften är en sak, livet en annan, — svarade Vadim torrt. — Jag behöver snabbt pengar till ett nytt projekt. Huset står på mig, juridiskt sett har du ingenting med det att göra. I tre år har ni bott där gratis, plus att jag troget har betalat underhåll. Det är dags för dig också att tänka på ett eget boende.

— Menar du allvar nu? Bryr du dig om investeringar och inte om dina egna barn? — nästan skrek Ljudmila. — Du träffar dem knappt ändå! Du glömde till och med att gratta din dotter på födelsedagen!

— Måla inte upp mig som ett monster, — svarade han kyligt. — Jag försörjer er. Och förresten… på sista tiden har jag börjat fundera på om det ens är mina barn. Kanske borde vi göra ett DNA-test.

De orden tog hårdast. Ljudmila hade alltid varit trogen sin man och ägnat familjen de bästa åren av sitt liv.

— Hur kan du ens säga något sådant?.. — viskade hon genom tårarna. — Du vet ju mycket väl att jag inte har haft någon annan än dig…

— Så, Luda, jag har inte tid att lyssna på dramatik. Om en månad ska huset vara tomt. Punkt slut.

Korta signaler hördes i luren.

Ljudmila gömde ansiktet i händerna och grät tyst, utan en aning om hur hon skulle berätta allt för barnen.

När hon hade samlat sig lite bestämde hon sig för att ringa Vadims syster — Olena. De hade alltid haft bra kontakt, även efter skilsmässan.

— Olenka, hej… Förlåt att jag stör, bel men jag behöver verkligen ett råd, — sa Ljudmila tyst.

— Ludotjka, vad har hänt? Du låter så… Är det bra med barnen? — blev Olena orolig.

— Det är bra med barnen… Men Vadim har bestämt sig för att vräka oss från huset. Han sa att han ska gifta sig med någon Mariana och tänker sälja villan. Vet du någonting om det här?

Olena suckade tungt.

— Åh, Luda… Vi känner knappt igen Vadim själva efter att han träffade den där kvinnan. Hon styr honom helt och hållet. Han har till och med blivit ovän med mamma på grund av henne.

— Varför då?

— Mamma sa rakt ut att Mariana bara är med honom för pengarna och statusens skull. Hon påminde honom om hur du stöttade honom i början av företaget, när han nästan inte hade någonting. Vadim blev arg, sa elaka saker till henne och gick.

— Men hur kan man slänga ut sina egna barn? — förstod Ljudmila inte. — Det är ju deras hem…

— Mariana har intalat honom att barnen har gott av att “byta miljö”, och pengarna från husförsäljningen kommer att hjälpa företaget att nå en ny nivå. Han ser allt med hennes ögon just nu. Jag skäms så för hans skull…

— Olenka, jag vet inte vad jag ska göra. Jag har helt enkelt ingenstans att ta vägen med två barn…

— Få inte panik i förväg, — sa Olena bestämt. — Vi kommer inte att låta det här passera. Mamma älskar sina barnbarn väldigt mycket och kommer inte att tillåta att Vadim gör en sådan dumhet. I kväll ska vi diskutera allt och vi kommer absolut att komma på något.

Nästa dag kom den före detta svärmodern Anna Vasilievna och Olena hem till Ljudmila. De hade med sig pajer och frukt till barnen. Medan Taras och Marijka satt i köket stängde kvinnorna in sig i vardagsrummet för ett allvarligt samtal.