Elena tittade tillbaka in mot de mörka korridorerna, upp mot cellblocken där hundratals kvinnor låg och sov, ovetande om att monstret som styrt deras liv just hade blivit fälld. Hon tänkte på Mara Quinn, som nu skulle möta konsekvenserna av sina egna handlingar.
“Låt mig stanna i cellen inatt,” sa Elena lugnt. “Och Carter? Se till att de serverar mjölk till frukost imorgon. Jag tror att jag äntligen är sugen på ett glas.”
