Diego kände hur magen vände sig av avsky.

”Jag sa aldrig det, bror.

Jag visste inte ens att de skulle ge min fest till din dotter”, svarade han förskräckt.

”Jag vet.

Jag känner Paola alldeles för väl”, svarade Carlos.

De pratade i mer än 45 minuter och Diego upptäckte en mycket mörk och upprörande sanning.

Paola var en professionell manipulatör.

Med sin familj spelade hon det heliga offret; med Diego spelade hon den kämpande och missförstådda mamman; och med Carlos spelade hon den övergivna kvinnan som uppfostrade sin dotter ensam.

Samma eftermiddag dök Paola upp vid Diegos lägenhet och grät floder med krokodiltårar.

Hennes ögon var jättesvullna.

”Jag gjorde ett allvarligt misstag, förlåt mig, min älskling”, bad hon.

”Det var inte ett misstag, det var en kallt beräknad och äcklig plan.

Du använde min son”, svarade Diego och blockerade dörren med sin kropp för att inte låta henne komma in.

”Jag ville bara att de två flickorna… jag menar, att de två barnen skulle känna sig lika älskade och behandlade lika”, stammade hon och sa fel kön med flit för att förminska Mateos maskulinitet.

Diego stängde dörren mitt framför ansiktet på henne.

Men det verkliga klimaxet i den här cirkusen exploderade 2 dagar senare.

Carlos hade skickat en röstanteckning till Diego på WhatsApp.

I ljudklippet hördes lilla Renata gråta otröstligt.

Det var inte ett bortskämt barns utbrott, utan gråten från ett barn som var fullständigt förvirrat och sårat.

”Mamma sa att Diego tog ifrån mig min jättefina fest för att dumma Mateo var jätteavundsjuk på mig och är egoistisk”, grät flickan.

Paola fortsatte att förgifta sin egen dotters sinne.

Fullständigt rasande ordnade Diego och Carlos ett möte på ett mycket känt kafé i området Providencia för att konfrontera Paola och kräva att hon slutade använda de två barnen i sina sjuka spel.

Paola kom 30 minuter för sent, med enorma mörka solglasögon och en attityd som en oberörbar diva, som om det var hon som var den förolämpade.

”Jag är inte här för att bli attackerad av ett par små machomän”, slog hon fast när hon satte sig.

Men Carlos hade varken tid för omsvep eller lekar.

Han tog fram ett gult kuvert och lade 10 utskrivna skärmdumpar i färg på bordet framför henne.

Hennes egen syster hade förrått henne och läckt chattarna.

Det var Paolas riktiga meddelanden: ”Idioten Diego kommer sluta med att betala de 50 000.

Jag ändrar dekorationen i lokalen och eftersom han inte vill göra bort sig framför alla mina gäster kommer han hålla käften och lämna fram kortet.”

Och det värsta meddelandet av alla, det som fick blodet att koka i Diego: ”Den dumme Mateo kommer inte ens klaga.

Den där lille pojken är helt tämjd av mig, han blir alltid tyst och sänker huvudet.”

Det gjorde ont ända in i själen på Diego att läsa den där skiten.

Paola hade byggt hela sin lögn på att en 8-årig pojkes godhet och blyghet skulle bli hennes perfekta täckmantel.

”Du är sjuk i huvudet, Paola”, sa Diego med fullständig avsky.

”Renata tror att hennes pappa inte älskar henne, och Mateo trodde att han var ett förbannat hinder på sin egen födelsedag.”

”Fattar du verkligen inte vilken enorm psykisk skada du orsakade två oskyldiga barn bara på grund av din girighet och ditt ego?”, krävde Carlos och höjde rösten så att folk vid de andra borden kunde höra.

Paola började snyfta mitt i kaféet.

Men Diego rördes inte längre det minsta av hennes tårar.

Han visste mycket väl att hon grät för att hon hade blivit avslöjad och trängd i ett hörn, inte för att hon verkligen ångrade sig.

Efter det förödmjukande mötet blockerade Diego Paola ur sitt liv för alltid.

Carlos tog hand om att prata med sin dotter med hjälp av en psykolog, och Diego hade ett mycket djupt samtal med Mateo.

”Din födelsedag var din, min älskling.

Absolut ingen, och allra minst en utomstående person, har rätt att få dig att känna dig mindre värd”, sa han och kramade pojken med all sin kraft.

Det gick 4 veckor.

Friden återvände till Diegos hem.

Det fanns inte längre några giftiga dramer, billiga manipulationer eller krav på att köpa svindyra presenter till en annan flicka för att ”jämna ut” kärleken.

En eftermiddag fick han ett väldigt långt mejl från festlokalen.

Marisol, chefen, gav honom en stor officiell ursäkt och berättade att de hade avskedat den anställda som godkände ändringarna utan hans underskrift.

För att kompensera för den bittra upplevelsen erbjöd lokalen honom ett nytt VIP-datum med 50 procent rabatt så att pojken kunde få sin revansch.

Diego visade mobilen för sin son.

Pojkens ögon lyste som två stjärnor.

”Kan vi ha vetenskapsfesten… men den riktiga, pappa?

Med forskarna?”, frågade han med ett blygt leende.

”Självklart, min galna forskare, det blir den bästa festen i universum”, log Diego med tårar i ögonen.