Medan Nadja sakta återfick balansen, förvandlades Vitjas liv i den rymliga lägenheten i stadens centrum till en serie kvävande dagar. Tamara Petrovna, den “heliga” mamman han alltid prisat, började visa sin sanna natur som en manipulativ diktator. När hon inte längre hade Nadja som sköld för att ta ut sin ilska, riktades all hennes granskning mot hennes son. Hon klagade på att Vitja ställde sina tofflor på fel ställe, gnällde över att han slösade med varmvatten när han duschade, och det bittraste av allt var att hon började kräva hyra. “Jag har fostrat dig, nu när du bor här måste du bidra,” sa hon nonchalant medan hon smuttade på sitt kaffe och sneglade på smörgåsen med kaviar – exakt samma kaviar som han hade lagt hela sin bonus på att köpa. Dessa “delikatesser” gömde hon undan djupt inne i kylskåpet, låste ett litet fack och förbjöd Vitja att röra det. “Mitt är mitt. Du är en ung man med breda axlar, att äta potatis med vanlig korv duger bra.” De orden var som en brännande örfil, som slog rakt in i Vitjas medvetande, precis som när han själv hade snäst åt sin femårige son. Han började känna kylan av sin egen själviskhet, men hans stolthet tillät honom inte att erkänna att Nadja hade haft rätt.
I kontrast till den kvävande atmosfären hos exmaken, blev det lilla hemmet för Nadja och hennes två barn livligare för varje dag. Nadja bestämde sig för att sluta med städjobbet på kvällarna för att lägga tiden på att läsa en bokföringskurs på nätet. Hennes naturliga intelligens och tålamod hjälpte henne att snabbt lära sig yrket. Tack vare en rekommendation från en tidigare kollega, fick hon en tjänst som bokförare på ett logistikföretag. Ingångslönen var inte särskilt hög, men räckte för att hon skulle kunna betala räkningarna utan att behöva vända på varje öre. Alina behövde inte längre ha på sig utslitna kläder eller gå i trasiga skor mitt i den kalla snön. Dagen Nadja tog med flickan för att köpa ett par nya, fårskinnsfodrade läderstövlar, kramade Alina sin mamma och tårarna blötte ner hennes tröja. “Mamma, de är så varma,” snyftade flickan. De enkla orden fick Nadjas hjärta att dra ihop sig, men den här gången av stolthet och lycka.
Tiden gick, och skilsmässoförhandlingen närmade sig sitt slut. Domstolen beslutade att Nadja fick ensam vårdnad om barnen, och att Vitja var tvungen att betala ett fast underhållsbidrag varje månad. Men varken första eller andra månaden kom det in ett enda öre på hennes konto. När hon ringde och frågade, kom Vitja med undanflykter om att han fått löneavdrag, att hans mamma var sjuk och behövde pengar till medicin. Nadja log bara lättad, lade på luren och lovade sig själv att aldrig mer lita på den mannen igen. Hon stod nu stadigt på sina egna ben. Ekonomiskt oberoende gav henne det starkaste
