DEL 2
Tystnaden lade sig över vardagsrummet så fullständigt att väggklockans tickande lät nästan våldsamt. Zinaida stirrade på lagfarten, sedan på Alina, i jakt på den skrämda före detta svärdotter hon mindes.
”Hon kan inte göra så här”, sade Zinaida.
Alina blev stående. ”Jag har redan gjort det.”
Två timmar senare anlände Konstantin med det avslappnade leende han alltid använde när han förväntade sig att ett rum skulle ge upp. Leendet svalnade när Viktor frågade om tre utlandsresor, en lyxsedan registrerad i Zinaidas namn och en inkomstdeklaration som påstod att han knappt tjänade tillräckligt för matvaror.
Sedan lade Viktor en tunn grå akt på bordet.
Konstantin slutade andas under ett ögonblick.
”Ditt namn förekommer i en aktiv utredning om fastighetsbedrägeri”, sade Viktor. ”Specifika bostäder. Specifika överföringar. Specifika partner.”
Zinaida vände sig mot sin son. Oksana slutade vagga sitt barn. Till och med barnen blev helt stilla.
Konstantin sjönk ner i stolen.
”Vad vill ni?” frågade han.
Viktor vilade en hand på den oöppnade akten. Hans svar skulle avslöja betydligt mer än bara uteblivna underhållsbetalningar.
Vissa sanningar förstör inte en familj på en gång; de avslöjar tyst vilka som aldrig var där för att skydda den.
DEL 3
Rummet förvandlades till en tryckkammare där luften kändes tung att andas. Skuggan från den gamla hänglampan över köksbordet föll snett över Konstantins ansikte och avslöjade varje liten spänning runt hans käkparti. Den självsäkra posen, den skräddarsydda jackan och den invanda luft av överlägsenhet som han burit som en sköld i åratal försvann på några sekunder.
”Vad vill ni?” upprepade Konstantin. Hans röst var inte längre mjuk eller hård; den var helt dränerad på färg, som om han beräknade varje enskilt ords ekonomiska och juridiska värde.
Viktor flyttade inte sin hand från den grå mappen. Han såg inte på Konstantin med ilska eller hämndlystnad. Hans blick var den hos en man som sett hundratals misslyckade bedragare passera sitt skrivbord under tre decennier – män som trodde att de var smartare än systemet tills pappersspåret till slut hann ikapp dem.
”Jag vill ingenting från dig, Konstantin”, sade Viktor lågmält. Hans röst skar igenom tystnaden utan ansträngning. ”Det är inte jag som har några krav. Det är lagen. Och din egen familj.”
Zinaida tog ett steg närmare bordet. Hennes ansikte var ilsket rödfläckigt, men ögonen flackade osäkert mellan sonen och den gamla utredaren.
”Vad är det här för struntprat?” utbröt hon och försökte återta sin vanliga dominanta ton. ”Viktor, du skrämmer barnen med dina gamla polisberättelser! Konstantin har arbetat hårt inom fastighetsbranschen. Han har tagit hand om oss allt sedan… sedan allt hände!”
”Mor, var tyst”, viskade Konstantin skarpare än han någonsin tidigare vågat tala till henne.
Zinaida tystnade mitt i en rörelse, som om hon blivit slagen.
Anton Kravtsov, Alinas advokat, justerade sina glasögon och öppnade sin egen mapp. Han drog fram en serie fotokopior och lade dem bredvid Viktors grå akt.
”Under de senaste arton månaderna”, började Anton med torr, metodisk röst, ”har herr Ryazsky uppgett för domstolen att hans månatliga bruttoinkomst inte överstiger minimilönen. Det var grunden för hans ansökan om att sänka underhållsbidraget för Mitya och Sonya till en rent symbolisk summa.”
Anton pekade på det första papperet. ”Här är registreringen av en Mercedes-Benz E-Klass från förra året. Ägare: Zinaida Ryazsky. Köpeskillingen betalades kontant via ett bankkonto i en mindre regionbank. Ett konto som öppnades dagen innan köpet och tömdes dagen efter.”
Anton lade fram nästa papper. ”Här är tre lagfarter på lägenheter i stadens södra distrikt. Alla köpta av bolaget Vostok-Invest, där din syster Oksana står angiven som ensam styrelseledamot och ägare.”
Oksana, som suttit tyst vid fönstret och hållit sitt yngsta barn tätt intill sig, spände blicken i sin bror. Hennes läppar började darra.
”Konstantin…” viskade Oksana. ”Vad är det för bolag? Du sade att det bara var papper för att hjälpa mig med barnbidraget. Du sade att jag var tvungen att skriva under för att få bostadsstöd!”
Konstantin svarade henne inte. Hans ögon var låsta vid Viktors lugna ansikte.
”Fastighetsbedrägeriet som min tidigare kollega utreder”, fortsatte Viktor oavbrutet, ”handlar om tvångsförsäljningar av bostäder tillhörande äldre personer och skuldsatta familjer. Hus köps upp långt under marknadsvärdet genom bulvaner. Skillnaden mellan det officiella kontraktspriset och det faktiska värdet tvättas genom bulvanföretag. Vostok-Invest är ett av de tre huvudsakliga skalföretagen i utredningen.”
