Greg försökte säga något. Han öppnade munnen, men inga ord kom ut. Han liknade en fisk på torra land. Till slut tog två soldater tag i hans armar och förde bort honom, med Susan tätt i hälarna.
Plötsligt var det bara jag, generalen och två beväpnade vakter kvar i det surrande, gröna ljuset.
“Så,” sa Davies och korsade armarna över bröstet. “Hur snabbt kan du få upp systemet igen och häva nedstängningen av flottans logistik?”
Jag tittade på klockan. “Om du har din militära autentiseringsdosa med dig och ger mig tillfällig fältaccess, kan jag dekryptera den lokala instansen och skicka en ‘All Clear’-signal till Cyber Command på tjugo minuter.”
General Davies grävde i sin bröstficka och tog fram en tung, grå kryptodosa i titan. Han räckte den inte till mig, utan höll den i handen redo att mata in sin pinkod.
“Din timtaxa är 5000 dollar, hörde jag?” sa han.
“Det var för Aerotech,” svarade jag utan att blinka. “Eftersom Försvarsdepartementet nu i praktiken verkar ha exproprierat den här anläggningen, och jag förmodligen är den enda på hela östkusten som kan navigera den specifika routingtabellen utan att oavsiktligt radera hela databasen… så är min kris- och incidenthanteringstaxa för den federala regeringen 10 000 dollar i timmen. Plus att jag vill ha full kontroll över anställandet av framtida driftstekniker. Inga fler finanschefer som leker Gud.”
Davies stirrade på mig i vad som kändes som en evighet. Atmosfären var spänd. Jag visste att jag spelade ett högt spel. Att försöka pressa en fyrstjärnig general på pengar mitt under en nationell säkerhetskris var i bästa fall vågat, i sämsta fall grund för ett samtal med en militäråklagare.
Sedan började hans axlar skaka. Ett djupt, mullrande skratt bröt fram ur hans bröst, ett skratt som ekade högt över serverrackens fläktar.
“Fan ta mig, Harris,” skrattade han. “Du har stål i ryggraden. Tio tusen i timmen. Godkänt. Vi drar av det från böterna vi kommer att ålägga Aerotech. Men du är inte en konsult längre. Från och med nu är det här rummet officiellt en underavdelning till Cyber Command. Du rapporterar direkt till överste Hayes på avdelning 4. Vi kommer att sätta en permanent militärvakt i dörren, och om någon i en Armani-kostym ens tittar på det här rummet igen, har de order om att skjuta.”
“Det låter som en bra arbetsmiljö,” sa jag och kände ett äkta leende sprida sig i ansiktet för första gången på länge.
“Bra,” sa generalen och steg fram till terminalen, redo att knappa in sin överordnade auktoriseringskod. “Låt oss få fart på flottan igen, Maggie. Vi har ett jobb att göra.”
Jag satte mig vid tangentbordet, lade fingrarna på tangenterna och kände mig äntligen som hemma. Ljudet av kylfläktarna, de prydligt uppradade kablarna, och den blinkande prompten framför mig var min värld. Och i min värld fanns det inga genvägar, inga agila finansiella manövrar, och definitivt inga besparingar på säkerheten.
Jag matade in kommandosekvensen. Override Command Authorized. Decrypting…
Det gröna ljuset i sektor 3 lyste starkare när systemet vaknade till liv igen. På tolv våningar ovanför mig rasade förmodligen ett företag samman, karriärer krossades och advokater började slipa sina knivar.
Men här nere, i djupet bland de surrande maskinerna, var allting i perfekt ordning. Precis som det skulle vara.
