”Valerie?” sade Richard Vance och tog ett steg framåt. ”Vad i hela… Vad gör du här? Jag trodde vi hade ett avtal. Och vilka är de här människorna?”

”Vi har inget avtal, Richard”, sade Valerie, och hennes röst var stadigare än Simon hade vågat hoppas på.

”Kliv åt sidan, Mr. Vance”, sade Simon med en röst som var skuren ur samma is som täckte gatorna utanför. ”Vi har saker att diskutera, och vi tänker inte göra det på er trappa.”

Richard skrattade kort, ett torrt och hånfullt ljud. ”Vem fan tror du att du är? Det här är min privata fastighet. Om du inte försvinner härifrån inom tio sekunder ringer jag polisen.”

”Gör det”, sade Marcus lugnt och tog fram sin portfölj. ”Ring kommissarie Miller. Be honom komma hit direkt. Det sparar oss besväret att behöva åka ner till stationen och lämna in bevismaterialet om hans bankkonton.”

Richards skratt dog i halsen. Hans blick flackade snabbt mellan Marcus, Simon och Valerie. Det dröjde inte mer än två sekunder innan han insåg att de inte bluffade. Han tog ett steg tillbaka och öppnade dörren bredare.

”Kliv in”, sade han lågt. hans röst hade förlorat all sin tidigare elegans.

Vardagsrummet var storslaget, inrett i mörkt trä, läder och stora konstverk. En öppen spis spred en behaglig värme, men stämningen i rummet var iskall.

Richard vände sig om så fort dörren stängdes. ”Oavsett vad hon har sagt till er, så är Valerie en förvirrad ung kvinna som har stulit värdefulla föremål från mitt hem efter sin mors bortgång. Det finns en pågående polisutredning—”

”Det finns ingen pågående utredning längre”, avbröt Marcus och drog fram en bunt papper ur sin väska. ”För en timme sedan lämnade vi in en formell överklagan och en anmälan om tjänstefel avseende kommissarie Miller till enheten för interna utredningar. Vi bifogade kontoutdrag som visar överföringen från ditt skalbolag Apex Holdings till Millers svåger.”

Richard blev alldeles blek. ”Det där… det där är rena spekulationer. Det har ingenting med mig att göra.”

”Det har allt med dig att göra”, sade Simon och tog ett steg närmare honom. Simon var ett huvud högre än Richard och hans närvaro fyllde rummet. ”Du försökte utnyttja en föräldralös ung kvinna i ett ögonblick av djup sorg. Du tvingade henne ut i kylan och trodde att ingen skulle bry sig om vad som hände med henne.”

”Hon är min styvdotter!” fräste Richard. ”Jag tog hand om hennes mor när hon var sjuk! Jag har rätt till ersättning för allt jag lagt ut!”

”Du tog hand om hennes mor för att du såg hennes tillgångar”, sade Valerie. Hon tog ett steg fram från Simons skugga och såg sin styvfar rakt i ögonen. ”Jag var där, Richard. Jag såg hur du behandlade henne under hennes sista månader. Du var aldrig där för henne. Du var bara där för pappersarbetet.”

Richard vände sin ilskna blick mot henne och tog ett snabbt steg framåt. Han sträckte ut sin hand och grep hårt tag i Valeries arm för att rycka henne mot sig.

”Du din lilla otacksamma—”

Längre kom han inte.

Simon rörde sig med en snabbhet som överraskade alla i rummet. Han grep Richards handled med ett grepp av stål och vred den bakåt tills Richard gav ifrån sig ett smärtfyllt skrik och tvingades släppa taget om Valerie. Simon knuffade sedan tillbaka honom så hårt att mannen vägde mot lädersoffan och föll ner i den.

Simon tog ett steg fram, stod över honom och sade med en röst som skar genom rummet som ett rakblad:

”Ta din hand ifrån henne. Nästa ord du säger kan bli bevismaterial.”

Tystnaden som följde var total. Det enda som hördes var Richards stötvisa andning och det svaga knaster från brasan.

Richard såg upp på Simon med en blandning av raseri och ren skräck. Han insåg slutligen att mannen som stod framför honom inte var en släkting eller en vän man kunde manipulera – det var en man med oändliga resurser och noll tolerans för svaghet.

”Vad vill ni?” viskade Richard till slut.

Marcus klev fram och lade ett nytt dokument på soffbordet framför Richard.

”För det första”, sade Marcus, ”kommer du omedelbart att underteckna en bekräftelse på att alla anklagelser om stöld mot Valerie Reed är helt grundlösa och återkalla din polisanalys. För det andra kommer du att avsäga dig alla anspråk på sterbhuset efter Eleanor Reed. För det tredje kommer du att överlämna nycklarna till bostadsrätten och alla personliga tillhörigheter som tillhörde hennes mor senast klockan fem i dag.”

Richard såg på dokumentet med blick av en man som ser sin egen avrättningsorder. ”Och om jag vägrar?”