De satte sig.

Domare Hayes återvände.

“Herr Bell,” sa hon, “har er klient hunnit överväga domstolens fråga?”

Adrian reste sig.

“Ja, ers nåd. Herr Whitmore är beredd att klargöra att Vantage North-överföringen var ett legitimt konsultarvode kopplat till ett förestående förvärv.”

Dana sa: “Vilket förvärv?”

Adrian såg irriterad ut.

“Detaljerna är konfidentiella.”

Domare Hayes sa: “Inte för den här domstolen.”

Adrian justerade sin manschett.

“Förvärvsmålet är inte offentligt än.”

“Lämna då in det under sigill.”

“Det kan vi göra.”

“När?”

Adrian tvekade.

“Inom fjorton dagar.”

Dana sa: “Ers nåd, överföringen skedde för nästan två månader sedan.”

Adrian sa: “Komplexa transaktioner kräver diskretion.”

Dana vände ett blad i sitt block.

“Diskretion är inte samma sak som undanhållande.”

Grant lutade sig tillbaka igen.

Flinet återvände, även om det var tunnare nu.

Han trodde att marken hade stabiliserats.

Han trodde att företagets dimma skulle rädda honom.

Förestående förvärv.

Konfidentiellt mål.

Strategiskt arvode.

Ord som fick domare att tveka om de var uttråkade, överarbetade eller bländade av män i dyra kostymer.

Domare Hayes var inget av det.

“Herr Whitmore,” sa hon, “res er.”

Grant reste sig.

Han knäppte sin kavaj.

Ett misstag.

Det fick honom att se beredd ut att prata i TV.

Inte svara under ed.

Sekreteraren svor in honom.

Grant lyfte sin högra hand och lovade sanningen med samma mun som en gång lovat trohet under blåregnens blommor på en vingård i Litchfield County.

Domare Hayes tittade på honom en lång stund.

“Auktoriserade ni banköverföringen den 12 september till Vantage North Consulting?”

“Ja, ers nåd.”

“I vilket syfte?”

“Konsulttjänster kopplade till expansion.”

“Vilken expansion?”

“Strategiskt förvärv och marknadstillväxt.”

“Namnge förvärvsmålet.”

“Jag är informerad om att det skulle vara kommersiellt känsligt.”

Domare Hayes tittade på Adrian.

Adrian reste sig. “Ers nåd—”

“Sätt er.”

Han satte sig.

Domaren vände sig tillbaka till Grant.

“Ni står under ed. Namnge förvärvsmålet.”

Grant drog efter andan.

För första gången rörde sig hans ögon mot läktaren.

Inte Vanessa.

Inte Patricia.

Säkerhetskonsulten.

Mannen vid dörren.

Melanie märkte det.

Det gjorde Dana också.

Det gjorde domare Hayes också.

Grant sa: “NorthBridge Courier Systems.”

Dana tittade ner i sina anteckningar.

Melanie rörde sig inte.

NorthBridge existerade inte som förvärvsmål.

Åtminstone inte längre.

Det hade upplösts sexton månader tidigare efter att ha förlorat sina licenser i tre delstater.

Melanie visste det eftersom hon hade granskat marknadskartan innan Grant ens visste vad kylkedjelogistik betydde.

Domare Hayes sa: “Och var har NorthBridge sitt huvudkontor?”

Grant sa: “Delaware.”

Dana reste sig. “Ers nåd, får jag höras?”

Domare Hayes sa: “Kortfattat.”

“NorthBridge Courier Systems förverkade sin registrering förra året och har ingen aktiv verksamhetsauktoritet. Vi kan tillhandahålla dokumentation.”

Adrian sköt upp. “Det kan vara en annan entitet.”

Dana sa: “Samma entitet. Samma adress. Samma registrerade ombud.”

Domare Hayes tittade på Grant.

Grants ansikte hårdnade.

Bara för en sekund föll prestationen.

Där var han.

Mannen från skafferiets telefonsamtal.

Mannen som kunde frysa ett rum utan att höja rösten.

Mannen som en gång sa till Melanie: “Ingen tror på den tysta personen först.”

Domare Hayes sa: “Herr Whitmore, var ni medveten om att NorthBridge var inaktivt vid tidpunkten för överföringen?”

Grants mun stramades åt.

“Nej.”

Dana sa: “Ers nåd, vi har e-postkorrespondens från herr Whitmore till fröken Pike daterad 28 augusti som refererar till NorthBridge som ‘dött papper bra som täckmantel’.”

Vanessa gav ifrån sig ett ljud.

Litet.

Oavsiktligt.

Grant tittade inte på henne.

Adrian viskade: “Grant.”

Domare Hayes ögon skärptes.

“Fröken Lowell, har ni den korrespondensen?”

“Ja, ers nåd.”

“Gå fram.”

Dana räckte över ett ark till.

Melanie höll sina händer knäppta.

Grant stirrade på henne.

Inte på Dana.

På Melanie.

Hans ögon sa: Du gjorde det här.

Hennes ögon sa: Du skrev ner det.

Domare Hayes läste.

Rättssalen väntade.

Regnet knackade på fönstren.

Ett element väste en gång nära väggen.

Någon i korridoren skrattade åt något orelaterat, sedan försvann ljudet.

Domare Hayes lade ner sidan.

“Herr Whitmore, jag råder er starkt att sluta svara kreativt.”

Adrian slöt ögonen igen.

Vanessa tryckte sina fingrar mot sina läppar.

Patricias ansikte såg ut att vara hugget ur ben.

Domare Hayes sa: “Domstolen beordrar en omedelbar forensisk granskning av Whitmore Medical Logistics, alla relaterade entiteter, alla överföringar överstigande 25 000 dollar sedan den 1 januari förra året, och alla konton kopplade till Vantage North Consulting. Vidare får ingen försäljning, överföring, inteckning, distribution, kompensationsjustering eller extraordinär affärskostnad göras utan skriftligt godkännande av båda parter eller domstolens beslut.”

Grant sa: “Ers nåd, det kommer att förlama företaget.”

Domare Hayes lutade sig framåt.

“Då borde ni ha varit försiktigare innan ni flyttade miljoner dollar genom en skalentitet under skilsmässoförfaranden.”

Orden träffade som en örfil.

Inte högt.

Rent.

Offentligt.

Grants ansikte rodnade.

Det var den andra mini-utdelningen.

Mannen som anklagat Melanie för att vara instabil hade precis blivit tillrättavisad av en domare för att ha gömt miljoner.