Mara klev in. Hon bar en skräddarsydd mörkblå dräkt, håret var stramt uppsatt och hennes blick var skarp. Advokat Bell gick ett steg bakom henne, bärande på en portfölj.

Sorlet dog ut. Männen stirrade på henne. En av dem, Marcus Thorne, en äldre man med rött ansikte och Harolds närmaste allierade, harklade sig.

”Fru Vance”, sa han med en ton av falsk medkänsla. ”Vi beklagar djupt din förlust. Men det här är ett slutet styrelsemöte. Om du har frågor gällande din mans livförsäkring kan HR hjälpa dig på nedervåningen.”

Mara ignorerade honom. Hon gick raka vägen fram till ordförandens plats vid bordets ände – Richards gamla plats – och drog ut stolen. Hon satte sig ner och lade händerna på bordet.

”Jag är inte här för försäkringen, Herr Thorne”, sa Mara, hennes röst var kristallklar och bar genom rummet. ”Enligt de dokument min man efterlämnade, och som nyligen fastställts av rätten, är jag ensam förvaltare av Vance Trust. Det innebär att jag kontrollerar sextioåtta procent av aktierna i det här företaget. Jag är er nya majoritetsägare. Och från och med i dag är jag tillförordnad VD.”

En tryckt tystnad lade sig över rummet, följt av ett plötsligt utbrott av protester.

”Detta är befängt!” utbrast Thorne och slog näven i bordet. ”Du är en hemmafru! Ett företag av den här kalibern kräver erfarenhet. Harold har redan informerat oss om att han planerar att kliva in som tillförordnad VD tills vi hittar en köpare.”

”Harold Vance är för närvarande under brottsutredning för förfalskning och bedrägeri”, svarade Mara iskallt. Bell delade ut kopior av polisrapporten och det preliminära åtalet till varje styrelsemedlem. ”Om ni väljer att liera er med honom, gör ni er medskyldiga till förskingring av företagets medel.”

Thorne blev blek. ”Förskingring? Vi har inte sett några bevis på…”

Mara öppnade sin egen mapp. ”Låt oss titta på siffrorna. Under det senaste kvartalet godkände styrelsen överföringar på totalt 4,2 miljoner dollar till ett företag vid namn Apex Holdings för så kallade ‘konsulttjänster’. Jag har granskat dessa fakturor. Apex Holdings ägs av ett skalföretag på Caymanöarna, registrerat på Celestes syster. Det fanns inga tjänster. Det var rena stölder.”

Männen runt bordet skruvade på sig. Några av dem såg genuint chockerade ut; andra, som Thorne, svettades floder.

”Som revisor kan jag försäkra er om att skatteverket skulle vara mycket intresserade av dessa överföringar”, fortsatte Mara, hennes ögon fixerade på Thorne. ”Min plan är att lämna över alla dessa dokument till ekobrottsmyndigheten i morgon bitti. Såvida inte…”

Hon lät tystnaden hänga i luften.

”Såvida inte vad?” viskade en av de yngre styrelsemedlemmarna.

”Såvida ni inte röstar för att omedelbart avskeda Harold Vance från styrelsen, drar in hans pension, och ger mig full befogenhet att omstrukturera företaget. Jag kommer att rädda Vance Logistics. Men jag gör det på mitt sätt. Ni har tio minuter på er att bestämma er. Om ni stöttar Harold, faller ni med honom.”

Mara reste sig och lämnade rummet utan att se tillbaka, med Bell i hälarna. När dörren stängdes hördes genast panikslagna röster inifrån.

Tio minuter senare kom Thorne ut. Han såg ut att ha åldrats tio år. ”Styrelsen är enig”, mumlade han. ”Företaget är ditt, fru Vance.”

Kapitel 3: Det smutsiga spelet

Att ta kontrollen på papperet var en sak; att vända företagets nedåtgående spiral var en helt annan. Mara arbetade arton timmar om dygnet. När hon kom hem på kvällarna luktade hon kaffe och stress, men hon såg alltid till att äta middag med barnen, lyssna på deras historier om skolan och stoppa om dem. Hon vägrade låta dem förlora sin mamma precis när de hade förlorat sin pappa.

Noah, som alltid varit perceptiv, märkte hennes trötthet. En lördagseftermiddag när Mara satt böjd över laptopen vid köksön, ställde han en kopp te bredvid henne.

”Du jobbar för mycket, mamma”, sa han tyst.

Mara tittade upp och log svagt. Hon drog handen genom sin sons hår. ”Det är bara för en kort tid, älskling. Jag måste rensa upp i röran som farfar lämnade efter sig.”

Noah mörknade i blicken vid nämnandet av Harold. ”Kommer han att hamna i fängelse?”

”Åklagaren arbetar på det”, sa Mara och försökte låta lugnande. ”Men just nu försöker han ställa till det för oss genom företaget. Han har skrämt bort några av våra största kunder genom att sprida lögner.”

Det var sant. Harold, rasande över att ha blivit utkastad från styrelsen, hade inte varit overksam. Hans brottmål för bedrägeri med huset hade blivit fördröjt på grund av teknikaliteter som hans dyra försvarsadvokater åberopat. Under tiden använde han sitt nätverk för att strypa Vance Logistics. Han ringde gamla kontakter, hävdade att Mara var inkompetent och på väg att driva företaget i konkurs, och uppmanade dem att bryta sina kontrakt.

Två stora logistikavtal hade redan sagts upp. Mara visste att företaget skulle hamna i likviditetskris om de förlorade ett tredje.