Tatjana svarade mjukt:
— Mamma, bli inte arg, men jag vill inte att vi bor ihop.
Vi vet båda två att det kommer att bli svårt för oss.
Mamman blev sårad:
— Skäms du inte?
Jag är ändå din mamma.
Du har ingen man, varför behöver du honom nu?
Det är bäst att jag kommer till dig så snart som möjligt.
Tatjana kände att hon inte orkade mer:
— Mamma, du har inte ens frågat om jag vill det här.
Om du vill flytta — sälj lägenheten, så letar vi reda på en liten studio till dig här efteråt.
Men att bo under samma tak är jag inte redo för.
Mamman hade bråttom, men Tatjana förstod: ett gemensamt liv skulle återigen leda till konstant spänning.
Därför bestämde hon sig för att hjälpa på ett annat sätt — att köpa ett separat boende.
Särskilt eftersom frisörsalongen snart skulle öppna och inkomsterna därmed skulle öka.
Kort därefter lärde Tatjana känna Viktor.
En lång, självsäker, lugn man med en uppmärksam blick i sina grå ögon och en behaglig röst.
Ingen slående skönhet, men väldigt tilltalande.
När han såg Tatjana slappnade han märkbart av.
Han hade föreställt sig henne annorlunda.
Men framför honom stod en smal, energisk blondin med ett lättsamt karaktärsdrag och levande ögon.
Med hennes närvaro kändes det som om lägenheten plötsligt blev ljusare.
Galina iakttog sin bror och förstod direkt: hennes väninna hade fallit honom i smaken.
Viktor tog sig an det spanska språket på allvar.
Han hade visserligen planerat att flytta redan tidigare, men nu pluggade han extra flitigt — han ville leva och arbeta här fullt ut.
Efter två månader flyttade han in hos Tatjana.
Han hjälpte till att öppna frisörsalongen och tog hand om en mängd organisatoriska frågor.
Tatjana hade inte ens förväntat sig hur energisk och pålitlig han skulle visa sig vara.
De blev snabbt väldigt nära.
Viktor sa till sina släktingar:
— Det visar sig att man kan möta fantastiska kvinnor även här.
Tack, syster, för att du lät mig komma hit.
Jag hade nästan slutat tro på att jag skulle hitta min människa.
Men det visade sig — min Tanja väntade bara på mig.
Ett år gick.
Viktor fick jobb på ett transportföretag, talade flytande spanska och kunde inte längre föreställa sig ett liv utan Tatjana.
Han friade till henne mer än en gång.
Men hon svarade:
— Låt oss bara bo så här så länge.
Vi har det bra tillsammans och det finns ingen anledning att hasta.
Under en lång tid berättade Tatjana ingenting för sin mamma om den nya relationen.
Men till sommaren planerade mamman att komma på besök igen.
Då erkände dottern:
— Mamma, jag har en överraskning.
Jag bor tillsammans med Viktor.
Vi planerar att gifta oss.
Han är en mycket snäll människa.
Med honom känner jag mig lugn.
Mamman blev upprörd:
— Varför behöver du det där?
Varför släppte du in en främmande man i huset?
Jag kommer dit och reder ut det här.
Tatjana blev ledsen.
Hon var tvungen att berätta allt för Viktor.
Han bara log:
— Oroa dig inte.
Jag ska försöka hitta ett gemensamt språk med henne.
När mamman landade mötte Tatjana henne på flygplatsen.
— Och var är din man då? — frågade hon misstänksamt.
— Han väntar hemma.
Hemma mötte Viktor henne med blommor.
— God dag, Anna Sergejevna.
Kom in, är du snäll.
Och bara av den gesten darrade något till inom henne.
Bordet var vackert dukat: kött, tilltugg, frukt, doftande rätter.
Så hade ingen tagit emot henne förut.
Efter middagen satt de på verandan och drack te.
Överraskande nog pratade Viktor med Tatjanas mamma så lättsamt, som om han hade känt henne i många år.
Och hon svarade honom på samma sätt.
Under hela den månad som mamman var på besök hos dem, lyckades Viktor på något vis mjukt släta över alla hennes anmärkningar och orosmoment.
Samtalen styrdes i en annan riktning, och spänningen försvann.
Innan avresan höll de ett familjeråd.
Viktor sa:
— Anna Sergejevna, åk du hem och sälj lägenheten.
Så letar vi reda på ett separat boende till dig här.
Det blir bekvämast för alla så.
Håller du med?
Hon log oväntat:
— Självklart, min käre.
Jag håller med.
Med dig har jag lättare att hitta ett gemensamt språk.
Och Tanja har också blivit annorlunda.
Viktor frågade försiktigt:
— Eller kan det vara så att även du har förändrats?
Hon skrattade:
— Kanske är det så.
Tatjana kände inte igen sin mamma.
Från en sträng och ständigt missnöjd kvinna förvandlades hon gradvis till en leende, energisk dam som återigen började glädjas åt livet.
I dotterns frisörsalong gav de henne en ny klippning och färgade hennes hår — hon blommade bokstavligen upp.
Sex månader senare stod Tatjana utanför sin frisörsalong och såg hur kvällssolen lade sig över skylten.
