Undersökningen var noggrann och tyst. Varje gång hon rörde vid min mage med ultraljudssensorn höll jag andan. Bilderna från tidigare under kvällen, när Adrians läkare hade tvingat in nålen, blinkade förbi i mitt sinne. Jag hade vetat att de planerade något, mina övervakare hade varnat mig om Adrians möten med skilsmässoadvokater och hans helger med Celeste, men jag hade underskattat deras brutalitet. Jag hade inte trott att de skulle skada barnet. Det var mitt misstag. Jag hade låtit mina känslor göra mig blind. Aldrig mer.

“Fostervattnet är intakt,” sa Dr. Aris slutligen, och hennes röst var en mild bris i det sterila rummet. Hon torkade bort gelén från min mage. “Blödningen kom från livmoderhalsen, ett resultat av det onödigt hårda ingreppet, men moderkakan är opåverkad. Barnets hjärtslag är starka och jämna. Du är i nittonde veckan, Mara. Det lilla livet där inne är en kämpe.”

En ensam tår bröt sig loss och rullade nerför min kind. Jag torkade snabbt bort den. “Är du helt säker?”

“Helt säker. Men du behöver vila. Fysiskt och mentalt. Inga fler trauman.”

“Inga fler trauman,” ekade jag. “Från och med nu är det jag som delar ut dem.”

När jag hade tvättat bort leran i svitens marmordusch och bytt om till mjuka, rena kläder som Elias hade ordnat fram, satte jag mig i fåtöljen vid fönstret. Staden bredde ut sig nedanför, ett hav av ljus och skuggor. Min bärbara dator vilade i mitt knä. Skärmen var fylld av grafer, röda siffror och nyhetsnotiser.

Det var vackert. Det var poesi i kod och valuta.

Inom loppet av två timmar hade nyheten slagit ner som en bomb i finansvärlden. Vale Tech under fientligt övertagande av okänd aktör. Vale-familjen förlorar kontrollen över styrelsen.

Jag öppnade en krypterad länk som streamade från säkerhetskamerorna på Vale-herrgården. Elias hade naturligtvis haft tillgång till deras nätverk i över ett år. Bilden visade balsalen. Bröllopet hade inte ställts in – det hade förvandlats till en krigszon. Celeste, i sin överdådiga spetsklänning, grät hysteriskt i ett hörn. Gästerna, stadens elit, stod i klungor och viskade, pekade på sina telefoner. Adrian stod i mitten av rummet, omgiven av advokater som såg alltmer desperata ut. Beatrice skrek åt en servitör som råkat tappa ett glas. De försökte hålla skenet uppe, men imperiet brann omkring dem.

Elias klev tyst in i rummet och ställde en kopp rykande te på bordet bredvid mig.

“Har de förstått omfattningen ännu?” frågade jag utan att ta blicken från skärmen.

“Inte till fullo,” svarade han. “De tror fortfarande att de kan rädda situationen. De har ringt guvernören, ett par senatorer som de mutat genom åren, och försöker blockera övertagandet via domstol. De argumenterar för att ditt drag är ogiltigt på grund av äktenskapsförordet.”

Jag tog en klunk av teet. Det var perfekt bryggt. “Äktenskapsförordet som stipulerade att jag inte hade rätt till Adrians tillgångar vid en skilsmässa.”

“Precis. De missar poängen att du inte tog deras tillgångar i egenskap av hustru. Du köpte deras skulder i egenskap av majoritetsägare till Obsidian Capital. Du äger banken som äger dem.”

“Styrelsemötet är satt till måndag morgon,” sa jag och stängde ner fönstret med kamerabilderna. Jag hade sett nog. Deras panik tråkade ut mig. Det var förutsägbart. “Se till att de är där. Säg åt vakterna i Vale Tower att spärra deras accesskort. De ska behöva vänta i lobbyn tills jag ger klartecken.”

“Självklart, fru Ellison. Ska jag ordna med säkerhet för mötet?”

“Nej. Låt dem komma fram till mig. Jag vill att de ska se mig i ögonen när jag tar ifrån dem allt.” Jag lade en hand över min mage, kände den svaga, nästan inbillade rörelsen där inifrån. “Och Elias?”

“Ja?”

“Hitta läkaren. Den som utförde fostervattensprovet. Se till att han förlorar sin licens innan morgonen är över. Gräv fram allt han någonsin gjort för familjen Vale och skicka det till åklagarmyndigheten. Jag vill ha honom i handbojor innan frukost.”

“Det är redan i rörelse,” svarade Elias med en subtil nick, och lämnade mig ensam i mörkret.

Helgen passerade i en märklig, febrig tystnad. Jag stannade i sviten, arbetade metodiskt igenom resterna av Vales företagsstruktur. De var slarviga. Den teknologiska innovationen som Vale Tech en gång byggt sitt namn på hade stagnerat under Adrians ledning. Han var en pojke som lekte affärsman, mer intresserad av att synas på tidningsomslag och dricka dyr sprit med politiker än att läsa balansräkningar. Han hade blött pengar i åratal, täckt över förlusterna med nya lån och falsk marknadsföring.