“Vi kallar till ett extra styrelsemöte,” sa jag utan att tveka. “På fredag. Vi har fyrtioåtta timmar på oss att sammanställa en fullständig revisionsrapport. När styrelsen ser bevisen kommer vi att rösta bort henne med omedelbar verkan, kräva skadestånd och erbjuda dem en uppgörelse: de skriver över sina återstående aktier till Sterling Meridian i utbyte mot att vi inte polisanmäler dem för bedrägeri.”
Nathan höjde på ögonbrynen, tydligt imponerad. “Det är skoningslöst, Mia.”
“Det är affärer,” rättade jag honom. “Och det är konsekvenser.”
Onsdagen och torsdagen var en virvelvind av forensisk bokföring och juridiska förberedelser. Jag arbetade tätt tillsammans med David Park och ett team av externa revisorer som dissekerade Callaway Integrateds räkenskaper ner till minsta kvitto.
Det vi fann var värre än jag någonsin hade kunnat föreställa mig. Företagets kultur av nepotism hade infekterat varje avdelning. Diane hade använt marknadsföringsbudgeten som sin personliga spargris, sponsrat välgörenhetsgalor enbart för att köpa sig social status bland sina societetsvänner, och till och med satt upp sin personliga kock på företagets lönelista under titeln “cateringkonsult”.
Brendans övertramp var mörkare. De falska fakturorna via Jessicas bror var bara toppen av isberget. Han hade godkänt utlägg för resor till Europa, lyxhotell och dyra restauranger under förevändning av “kundmöten” – möten som våra säljteam bekräftade aldrig hade ägt rum.
Sent på torsdagskvällen satt jag i mitt bibliotek hemma. Regnet smattrade mot rutorna. Jag drack varm mjölk och läste igenom det slutgiltiga dokumentet som David hade skickat.
Plötsligt ringde min porttelefon. Jag tittade på skärmen som var kopplad till övervakningskameran. Det var Brendan. Han stod utanför grindarna till min uppfart, genomblöt, utan paraply. Han såg patetisk ut.
Jag övervägde att ignorera honom. Jag övervägde att ringa polisen. Men något i mig ville se honom. Jag ville se mannen som hade skrattat när isvattnet träffade mig, nu när maktdynamiken var oåterkalleligen förändrad.
Jag tryckte på knappen för att öppna grinden och bad min säkerhetsvakt att släppa in honom i foajén, men inte längre.
När jag kom nerför trappan stod han där och droppade vatten på marmorgolvet. Han hade mörka ringar under ögonen och han stank av rädsla.
“Mia,” sa han och tog ett steg framåt. Min säkerhetsvakt, en stor man vid namn Marcus, klev omedelbart emellan. Brendan stannade. “Snälla, Mia. Jag var tvungen att se dig.”
Jag stannade på det sista trappsteget och tittade ner på honom. “Du har fem minuter, Brendan. Sedan ringer Marcus polisen och anmäler dig för olaga intrång.”
Han svalde hårt. “Du stämmer oss. David Park skickade ett brev till min advokat idag. Ni hotar med brottsanmälan om vi inte ger upp våra aktier.”
“Jag hotar inte,” sa jag lugnt. “Jag erbjuder en lösning. En väldigt generös lösning, med tanke på att du och din mamma har stulit miljontals dollar från mitt företag.”
“Det var inte stöld!” utbrast han, hans röst fylld av en desperat, klen rättfärdigande. “Det var vårt företag! Callaway byggdes av min farfar! Pengarna var våra! Du… du bara kom in och tog kontrollen genom något finansiellt trick!”
“Ett trick?” Jag gav ifrån mig ett kort, glädjelöst skratt. “Ditt företag var på väg att likvideras, Brendan. Din pappa kom till Sterling Meridian på sina bara knän. Vi investerade sextio miljoner dollar för att täcka era skulder och rädda era jobb. Det är inte ett trick. Det är så verkligheten fungerar. Du förstod det bara inte, eftersom du har blivit matad med silversked hela ditt liv.”
Han drog en hand genom sitt blöta hår. “Okej, okej, jag gjorde misstag. Jessica… Jessica sa att det var vanligt i branschen, att styrelsemedlemmar alltid hade förmåner…”
“Skyll inte på Jessica. Du godkände överföringarna.”
Brendan tittade på min mage, hans röst bröts. “Mia, tänk på vårt barn. Vill du verkligen att din dotters far ska hamna i fängelse? Vill du förstöra hennes familj innan hon ens är född?”
Det var det lägsta slaget han kunde utdela. Att använda vår ofödda dotter som en sköld för sin egen feghet. Kylan jag hade känt i matsalen återvände, men nu var den hård som stål.
“Min dotters familj är jag,” sa jag, min röst isande kall. “Och jag skyddar henne. Hon kommer aldrig att behöva växa upp i en miljö där en kvinna förväntas sitta tyst i ett hörn och ta emot förnedring. Hon kommer aldrig att behöva tro att kärlek innebär att bli hånad av sin pappa. Du förstörde din egen familj, Brendan. Redan innan du lät din mamma hälla isvatten över mig. Det var bara droppen som fick mig att sluta blunda.”
Han stirrade på mig som om han såg mig för första gången. Den tysta, toleranta Mia var borta. Framför honom stod VD:n för Sterling Meridian.
“Jag skriver inte på,” sa han, men hans röst saknade övertygelse. “Min mamma kommer aldrig att låta dig ta det sista av vårt företag. Vi ses i styrelserummet imorgon.”
