Rummet blev så tyst att jag kunde höra de smältande isbitarna klicka mot det mörka trägolvet.

Det var först då som verkligheten verkade tränga igenom Dianes pansar. Hennes hand skakade när hon tog emot mappen.

Brendan reste sig igen. Han såg inte arg ut längre; han såg livrädd ut. “Mia, snälla. Låt oss prata om det här. Vi är fortfarande gifta. Vi ska ha barn tillsammans. Du kan inte göra så här mot min familj. Mot mig. Vi kan lösa detta internt.”

“Vi är separerade, Brendan,” sa jag. “Och anledningen till att vi är separerade är att du aldrig kunde respektera mig. Du lät din mamma förminska mig år efter år. Du lät henne behandla mig som något katten släpat in. Och ikväll, när hon fysiskt förnedrade mamman till ditt ofödda barn, så skrattade du.”

Jag kände en spark i magen, en stark en, som om min dotter höll med mig. Jag lade en skyddande hand över min mage.

“Jag skyddar mitt företag, och jag skyddar min dotters framtid,” fortsatte jag. “Och ingendera involverar att låta Callaway-familjen använda mina resurser som en personlig bankomat.” Jag vände mig till min chefsjurist. “David, vi är klara här. Se till att säkerhetsvakter är på plats vid kontoret imorgon bitti om någon av de avstängda individerna försöker ta sig in i byggnaden.”

“Redan ordnat, Mia,” sa David.

Jag plockade upp min väska från golvet. Isvattnet hade blött ner kanten på den, men jag brydde mig inte. Jag torkade av min telefon, lade ner den och vände mig om för att gå.

“Du är ett monster,” väste Diane bakom mig. Hennes röst bröts av en blandning av vrede och gråt. “Du lurade oss. Du nästlade dig in i vår familj för att ta vårt arv!”

Jag stannade till vid dörröppningen, vände mig om och tittade på den spillra av en familj som satt runt det extravaganta middagsbordet.

“Ni var bankrutta när jag träffade Brendan,” sa jag. “Sterling Meridian räddade er från personlig konkurs. Jag krävde aldrig tacksamhet, Diane. Bara grundläggande respekt. Ni klarade inte ens av att leverera det.”

Med de orden gick jag ut genom ytterdörren. Nattluften var sval och uppfriskande. David, Nathan och Carol följde efter mig, och när dörren stängdes bakom oss kändes det som om en massiv tyngd hade lyfts från mina axlar. Jag var kall, blöt och gravid i sjunde månaden, men för första gången på mycket länge kände jag mig helt och hållet fri.

Morgonen därpå var luften på huvudkontoret för Sterling Meridian elektrisk. Jag hade anlänt redan klockan sex, bytt om till en oklanderlig, skräddarsydd svart mammakostym och satt nu bakom mitt skrivbord av valnötsträ med utsikt över stadens skyline.

Min telefon hade oavbrutet lyst upp med samtal och meddelanden från Brendan sedan midnatt. Jag hade stängt av ljudet och lagt den åt sidan. Han var Davids problem nu.

Klockan 08:30 knackade det på dörren och Nathan Reyes klev in. Han hade en surfplatta i handen och en rynka mellan ögonbrynen.

“God morgon, Mia,” sa han. “Hur mår du idag? Hur är det med… du vet?” Han nickade mot min mage.

“Vi mår utmärkt, Nathan. Tack för att du frågar. Vad har vi för status på Callaway-kontoret?”

Nathan log ett lite snett leende. “Det blev exakt det drama vi förväntade oss. Jessica dök upp klockan sju och försökte använda sitt passerkort. När det lyste rött försökte hon prata sig förbi säkerhetsvakterna. Hon hävdade att det var ett ‘IT-fel’. Vakterna, enligt dina instruktioner, eskorterade henne bort från fastigheten. Hon skrek tydligen att hon skulle stämma oss.”

Jag tog en klunk av mitt koffeinfria te. “Låt henne försöka. Har IT säkrat alla hennes filer?”

“Allt är speglat och låst på våra servrar,” bekräftade Nathan. “Och David har redan hittat mer än vad vi initialt misstänkte. De där konsultarvodena till hennes bror? De uppgår till nästan fyra hundra tusen dollar över de senaste åtta månaderna. Det är ren förskingring, Mia.”

Jag slöt ögonen för en sekund. Jag hade vetat att Brendan var inkompetent, att han var lat och bekväm av sig. Men att han aktivt stal från företaget – från mig – i maskopi med kvinnan som hans mamma försökte para ihop honom med? Det var en ny nivå av svek.

“Och Brendan?” frågade jag.

“Han försökte inte komma in på kontoret. Men han ringde Carol på HR för en timme sedan. Han lät desperat. Han krävde att få prata med dig, sa att detta var ett stort missförstånd och att han kunde ‘förklara allt’. Carol hänvisade honom till företagets externa advokater, precis som protokoll sju dikterar.”

“Bra.”

“Vad gör vi med Diane?” frågade Nathan. “Vi har bevis för systematisk missbrukning av företagsmedel, men tekniskt sett sitter hon i styrelsen för Callaway Integrated, även om vi har majoritet.”