Han skulle aldrig få veta om brevet. Han skulle aldrig behöva känna skuggan av sin far igen. Jag hade byggt en fästning av både sten och koder, och jag skulle vakta den till mitt sista andetag.
Jag stängde dörren försiktigt, gick till mitt eget sovrum och lade mig under det varma täcket. För första gången på mycket länge drömde jag inte om sjukhus eller kalla ögon. Jag drömde bara om framtiden, en framtid som tillhörde mig och ingen annan.
