Jag behövde bara tro att jag förtjänade det.
Del 2: Ett nytt kapitel vid Flathead Lake
Kapitel 1: Ekot av det som var
Höstvinden drog in över Montana och rufsade om trädkronorna vid Flathead Lake. För Clark var sjön inte bara en plats för rekreation; den var en symbol för stillhet, en spegel av hans eget inre som äntligen hade slutat att storma. Den lilla stugan, som en gång i tiden tillhört en gammal vän till Martha, hade blivit hans helgedom. Här fanns inga läderfåtöljer som ockuperades av otacksamma svärsoner, inga dolda skulder som låg och pylde i skuggorna, och framför allt fanns det en absolut tystnad – en tystnad som inte längre kändes ensam, utan befriande.
Månaderna som hade gått sedan den där söndagen i kyrkan hade förändrat landskapet i Clarks liv i grunden. Det gamla huset i staden, det som han en gång slitit ut sin hälsa och sin själ för att betala av, ekade nu av liv av ett helt annat slag. Montana Veterans Housing Initiative hade gjort om fastigheten till ett tryggt hem för tre veteranfamiljer. Enligt rapporter från stadsdelen hade trädgården fyllts av leende barn, och den där småfula, patriotiska flaggan som Harry en gång hade slängt med hade bytts ut mot en värdig, handgjord fana vid verandan. Clark hade kört förbi huset en enda gång, på avstånd, bara för att se hur gräset såg ut. Synen av en treårig pojke som lekte med en röd brandbil på uppfarten fick det att snöra till i bröstet på honom, men det var en smärta som var mjuk och ren. Inget bittert fanns kvar.
Tiffany hade hållit sitt löfte. Den första lördagen i varje månad kom hon körande i sin lilla begagnade Ford, utan fjäsk, utan förväntningar och utan skuldmedvetna presenter. Hon hade flyttat in i en liten lägenhet närmare sin arbetsplats på sjukhusets administration, och skilsmässan från Harry hade gått igenom utan större juridiska krumbukter – mycket tack vare att Harrys skuldberg och flykt till en annan stat hade gjort honom omöjlig att nå för domstolen.
Men historien om Harry slutade inte där.
Kapitel 2: Spöken från det förflutna
En torsdagsmorgon i slutet av oktober satt Clark på altanen med sin vanliga mugg mörkrostat kaffe när en mörk sedan svängde in på den grusade uppfarten. Det var inte Tiffanys bil. Det var en polisbil.
Ut ur bilen klev detektiv Jim Morrison, klädd i sin vanliga slitna läderjacka med ett ansikte som bar spår av för många sena nätter och för mycket kaffe. Han hejade kort med handen och gick upp för trappan till altanen.
– Clark, sa Morrison och torkade av skorna mot dörrmattan. Du har skapat dig ett lugnt hörn här, man blir nästan avundsjuk.
– Det beror på vem man frågar, Jim, svarade Clark med ett svagt leende och gestikuläritrade mot en extra stol. Vill du ha kaffe? Det är färskt.
– Tack gärna. Det är en kylig morgon.
Morrison satte sig, tog emot muggen och såg ut över den spegelblanka sjön. De satt tysta i några minuter innan detektiven drog upp ett vigt kuvert ur fickan och lade det på det trärena bordet.
– Det handlar om Harry, inledde Morrison. Jag antar att du undrade vart han tog vägen efter att han drog från stan?
– För att vara ärlig, Jim, så har jag knappt tänkt på det. Det lilla jag brydde mig om var att han höll sig borta från Tiffany och mig.
– Han höll sig inte borta från lovens långa arm, i alla fall inte tillräckligt länge. Vi fick en rapport igår från polisen i Spokane, Washington. Harry åkte dit för tre veckor sedan. Han försökte köra en liknande kupp mot en äldre kvinna där – en änka som ägde ett mindre motell. Han presenterade sig som en framgångsrik affärsman och försökte få henne att skriva över delar av verksamheten som säkerhet för ett påhittat lån.
Clark skakade långsamt på huvudet. Människans natur upphörde aldrig att förvåna honom.
– Gick hon på det?
– Nej, gudskelelov inte. Kvinnans son är banktjänsteman. Han gjorde samma sak som du gjorde – kollade papperen, upptäckte att allt var förfalskat och ringde snuten. När de grep Harry hittade de en hel pärm med gamla dokument, inklusive kopior på dina lagfarter och gamla skuldebrev som han försökt manipulera. Han sitter i häktet nu. Och den här gången blir det svårt för honom att slingra sig ur det. Bedrägerier i flera delstater, förfalskning av officiella handlingar och brott mot besöksförbudet.
Clark tog en klunk av kaffet. Det brände till behagligt i halsen.
– Hur mår Tiffany? Har hon fått reda på det här?
