Innan dagen var slut var hårddisken i händerna på Marcus och vårt team av forensiska revisorer. Resultaten överträffade mina vildaste förväntningar. Ethan hade inte bara stulit pengar; han hade varit systematisk och skoningslös. Han hade utpressat underleverantörer, hotat att avbryta deras kontrakt med Halbrecht om de inte betalade ‘konsultavgifter’ till hans skalföretag. Vissa av dessa underleverantörer hade tvingats sparka personal för att ha råd med hans utpressning.
Vi hade allt vi behövde. Men jag ville inte bara vinna stämningsansökan. Jag ville statuera ett exempel som skulle eka genom hela näringslivet.
Jag instruerade Marcus att schemalägga en formell depositionering. Jag ville sitta mittemot Ethan och hans advokat, Julian Vance, och låta dem spela ut sina kort först. Jag ville att Ethan skulle känna sig fullständigt säker, precis som han gjorde den kvällen på klubben, precis innan mattan drogs undan.
Mötet i förhörsrummet
Depositionen ägde rum i ett fönsterlöst konferensrum på Marcus advokatbyrå. Luften var torr och steril. En domstolsstenograf satt i hörnet, fingrarna svävande över tangentbordet.
Ethan klev in med en arrogans som fyllde rummet. Han var klädd i en mörkblå skräddarsydd kostym, hans hår perfekt stylat. Han såg inte ut som en man som hade förlorat allt. Han såg ut som en man som var säker på att han precis skulle vinna tillbaka det, med ränta. Julian Vance gick bredvid honom, en mager man med vassa drag och en rovdjursliknande hållning.
När Ethan såg mig log han. Det var det där samma, kalla, pojkaktiga leendet. “God morgon,” sa han, som om vi skulle spela golf istället för att delta i en juridisk strid för överlevnad.
Jag nickade bara, ansiktet uttryckslöst.
Vance inledde förhöret. Han började aggressivt. Under två timmar grillade han mig om min gymnasietid. Han försökte måla upp mig som en missförstådd, hämndlysten enstöring. Han citerade ur gamla årsböcker. Han tog upp incidenter från skolan och förvrängde dem för att få Ethan att framstå som en populär men oskyldig kille, och mig som den obalanserade som bar på ett patologiskt agg.
“Är det inte sant,” frågade Vance och lutade sig över bordet, “att du specifikt riktade in dig på Ethan Coles avdelning vid förvärvet, med den enda avsikten att montera ner hans karriär och förödmjuka honom framför hans kollegor?”
“Nej,” svarade jag lugnt. “Förvärvet var baserat på strategiska marknadsandelar. Hans avdelning underpresterade och läckte pengar.”
Vance skrattade till. “Underpresterade? Min klients försäljningssiffror var de högsta i regionen.”
“Hans bruttosiffror, ja,” svarade jag, utan att blinka. “Nettoresultatet åts upp av oförklarliga ‘konsultutgifter’.”
Ethan skruvade på sig i sin stol, men hans leende satt kvar. Han trodde att vi fortfarande bara bråkade om reseutlägg och lite uppblåsta fakturor.
“Faktum kvarstår,” fortsatte Vance. “Du använde din maktposition för att bedriva en personlig häxjakt. Du mutade, eller i varje fall pressade, HR-personal att fabricera klagomål mot herr Cole.”
“Det stämmer inte,” sa jag.
Vance tittade på Ethan, sedan tillbaka på mig med en triumferande blick. “Vi har ett utkast till ett vittnesmål från en före detta anställd som hävdar att HR erbjöd henne en befordran i utbyte mot att hon skrev under ett klagomål mot Ethan.”
Det var en lögn, naturligtvis. De hade antagligen betalat eller hotat någon för att fabricera det vittnesmålet. Ethan lutade sig tillbaka och korsade armarna bakom huvudet. Han såg på mig som om han redan hade inkasserat checken.
Jag tittade på Marcus. Han nickade mikroskopiskt. Det var dags.
“Herr Vance,” sa Marcus lugnt och öppnade sin egen mapp. “Innan vi fortsätter med din… intressanta linje av ifrågasättande, finns det lite ny information och bevisföring som vi precis har anmält till rätten i morse, och som vi är skyldiga att dela med er enligt reglerna för upptäckande.”
Vance rynkade pannan. “Nya bevis? I elfte timmen? Vi kommer att bestrida inlämnandet.”
“Det står er fritt att göra,” sa Marcus och drog fram en tjock bunt papper. Längst upp låg ett USB-minne instoppat i en plastficka. “Men med tanke på bevisens natur, föreslår jag att ni granskar dem omedelbart. Ni förstår, vi anser att er klients stämningsansökan för förtal är obefogad, eftersom inget vi har sagt om honom är falskt. Faktum är att vi underdrev.”
Ethan slutade le. Han stirrade på USB-minnet. Jag såg hur en osynlig hand grep tag i hans strupe. Han visste vad det var. Han hade letat efter det när han packade ur Claires lägenhet, men han hade intalat sig själv att han förmodligen hade tappat det.
Marcus sköt bunten över bordet. “Detta är en sammanställning av data från herr Coles personliga backup-enhet. Den innehåller detaljerade transaktionsloggar, e-postkorrespondens på privata servrar, och röstmemon. Den dokumenterar skapandet av tre offshore-företag: Apex Consulting, BlueHorizon Logistics, och Vanguard Solutions.”
Vance började bläddra i dokumenten. Hans ansiktsuttryck förändrades snabbt. Den arroganta advokaten förvandlades till en professionell maskin som insåg att han höll i en aktiv bomb.
