Lisa öppnade dörren med sin nyckel och gick in i sin egen lägenhet.
Knappt hade hon tagit ett steg över tröskeln
förrän hon förvirrat stannade upp.
I hallen stod ett par okända damskor.
Lisa höjde förvånat på ögonbrynen, stängde dörren efter sig och ropade högt:
— Stas!
Fästmannen dök upp nästan omedelbart.
Ett märkligt, skuldmedvetet uttryck syntes i hans ansikte.
— Lisochka, solstråle! — kvittrade han. — Du behöver bara inte oroa dig! Jag ber dig verkligen!
— Vem har vi hemma? — frågade Lisa upprört och gick mot vardagsrummet utan att vänta på svar.
Det hon såg fick henne att stanna upp.
I fåtöljen satt Stas ex-fru, Marina, och bredvid henne på soffan satt deras dotter Kristina.
Lisa gapade till — antingen av förvåning eller av ilska.
— Kanske någon kan förklara för mig vad som pågår här? — frågade hon och flyttade blicken från den ena till den andra.
— Lisochka, älskling, kan Marina och Kristina bo hos oss i några dagar? — började Stas igen. — Du förstår, hon har ingen annanstans att ta vägen! Du vet ju själv vad som hände. Man kan väl inte kasta ut dem två dagar före nyår! De är trots allt inte främlingar!
Det var bara två dygn kvar till helgen.
I vardagsrummet stod redan en klädd julgran, och girlanger på gardinerna fyllde rummet med ett varmt gyllene sken.
Men inte ens denna mysiga julstämning gjorde situationen det minsta acceptabel.
— Nej, det går inte! — svarade Lisa tvärt och kastade en arg blick på sin fästman.
— Solstråle, tänk efter själv! Vart ska de ta vägen? Det är kallt ute, och hon har inga pengar alls. Jag skulle ha hjälpt till, men jag har spenderat allt på presenter. Det är bara för några dagar! — sa han bönfallande.
— Jag tycker att jag uttryckte mig tillräckligt tydligt! — sa Lisa bestämt. — Nej, det går inte! Det här är min lägenhet. Och den där kvinnan kommer inte att sätta sin fot här! Ge er av omedelbart!
Stas såg missnöjt på sin fästmö.
Vanligtvis var Lisa alltid snäll, hjälpsam och till och med alltför medlidsam, så han var säker på att hon definitivt skulle gå med på det.
Ett så bestämt nej hade han inte förväntat sig.
— Lisochka, du har nog glömt! — upprördes Stas. — Vi var på registreringskontoret igår, vilket betyder att vi snart blir man och hustru! Vi måste fatta beslut tillsammans!
Lisa log snett.
— Vi har inte gift oss än, och du har redan dragit hit din ex-fru för att bo? Något säger mig att det inte blir något bröllop!
Men Stas bestämde sig för att till varje pris övertala henne att låta Marina och Kristina stanna.
— Har ni ansökt om att gifta er? — frågade Marina förvånat.
— Ja, igår, — svarade han.
— Nå, grattis då, antar jag…
— Dina gratulationer behövs inte, — sa Lisa kallt. — Jag upprepar igen: ge dig av på ett bra sätt. Som man säger, där är dörren.
— Lisochka, jag har redan gett dem tillåtelse att bo hos oss en tid! — förklarade Stas bestämt.
— Och du glömde att fråga mig? Det här är faktiskt min lägenhet. Och det är jag som bestämmer vem som ska bo här och vem som inte ska det! Jag hade kunnat förstå om du hade tagit hit din mamma eller syster, men definitivt inte din ex-fru!
Kristina gillade inte gräl.
Flickan lämnade tyst vardagsrummet och gick ut i köket, långt bort från de vuxnas bråk.
— Fråga hur mycket du vill! Jag säger det jag ser! Det krävdes verkligen en prestation att lyckas förlora lägenheten som din man lämnade till dig efter skilsmässan! Var hade du huvudet någonstans?
— Det är inte din sak! — svarade Marina skarpt.
— Visst är det inte min sak! Det är därför du ska ge dig av härifrån. Och från dig, Stanislav, hade jag inte alls förväntat mig en sådan fräckhet. Jag ger dig fem minuter. Antingen går hon, eller så lämnar ni alla mitt hem tillsammans! — Lisa började bli riktigt arg.
Mest av allt irriterade det henne hur Stas såg ut.
Det verkade som om han inte alls förstod vad som hände.
— Lisa, stäng av din stolthet åtminstone för en minut och låt oss diskutera allt lugnt! — föreslog han.
— Okej. Jag pratar lugnt, och du lyssnar noga. Nu ska jag förklara allt punkt för punkt, så att du inte säger efteråt att jag överdriver.
Du skilde dig från den här kvinnan.
Du lämnade kvar lägenheten till henne som dina föräldrar en gång köpte, trots att hon inte investerat ett öre i den.
Två år senare blev hon kär i någon man som hade allvarliga problem med lagen.
För att hjälpa honom sålde hon lägenheten.
