Allt inuti henne drog ihop sig smärtsamt.

”Lämnade du din gravida älskarinna ensam i ett hotellrum efter att du fått veta att hon var gravid?”

”Det var inte så.”

”Förklara då för mig.”

Nathans röst sjönk.

”Vi bråkade.”

”Om barnet?”

”Ja.”

Claire pressade telefonen hårdare.

”Vad hände efter bråket?”

Ännu en paus.

Sedan:

”Hon hotade mig.”

Claire rynkade pannan.

”Med vad?”

Nathan tvekade alldeles för länge.

”Nathan.”

”Hon hade dokument.”

I rummet blev det plötsligt helt tyst.

”Hon hävdade att någon inom Sterling Global gett henne bevis på att det finns illegala offshore-konton.”

Claires hjärta slog snabbare.

”Vilka konton?”

Nathan ignorerade frågan.

”Hon sa att om jag inte lämnar dig och offentligt erkänner barnet, kommer hon att offentliggöra allt.”

Claire tittade in i mörkret.

Utpressning.

Otrohet.

Döda kvinnor.

Federala utredningar.

Den här mardrömmen fortsatte att växa.

”Jag gick efter midnatt”, fortsatte Nathan tyst. ”Hon levde när jag gick ut.”

Claire viskade frågan som förföljde henne.

”Älskade du henne?”

Nathan svarade omedelbart:

”Nej.”

Snabbheten i hans svar sårade henne.

Eftersom Claire förstod att han förmodligen trodde på henne.

Män som Nathan separerade alltför lätt på kärlek och förstörelse.

”Nathan…”

Hans röst till slut darrade.

”Snälla, kom hem.”

Claire blundade hårt.

Hem.

Det ordet existerade inte längre.

”Du förstörde vår familj.”

”I know.”

”Du ljög för mig varje dag.”

”I know.”

”Du gjorde en annan kvinna med barn medan jag bär på ditt barn.”

Tystnad.

Och till slut viskade Nathan:

”Jag förtjänar ditt hat.”

Claires tårar rann slutligen i strömmar.

Eftersom det var ännu mer smärtsamt att höra hans erkännande.

”Jag hatar dig inte”, viskade hon med bruten röst.

And det skrämde henne mer än någonting annat.

—

Klockan 23:42 knackade någon hårt på dörren till Claires hotellrum.

Oartigt.

Ovarsamt.

Desperat.

Claire stelnade omedelbart.

Det knackade igen, hårdare den här gången.

Sedan ropade en kvinnoröst:

”Mrs. Sterling! Snälla, öppna dörren!”

Claires puls rusade i höjden.

Hon gick fram långsamt.

Försiktigt.

Och tittade i kikhålet.

En skräckslagen blondin stod utanför, hårt kramande en kappa med huva i händerna och ständigt tittande över axeln.

Claire öppnade dörren försiktigt.

Kvinnan klev omedelbart in.

”Åh herregud”, flämtade hon. ”Gudskelov.”

Claire låste omedelbart dörren.

”Vem är du?”

Kvinnan hade knappt fyllt trettio.

Vacker.

Rädd.

Darrande okontrollerat.

”Mitt namn är Lily.”

Claires blod isade sig i ådrorna.

Eftersom hon kände igen henne.

Inte personligen.

Från fotografier.

Hon var Vanessa Coles assistent.

”Jag behöver din hjälp”, viskade Lily.

Claire tog försiktigt ett steg tillbaka.

”Varför är du här?”

”Eftersom de kommer att döda mig också.”

I rummet rådde tystnad.

Claire stirrade på henne.

”Vad pratar du om?”

Lily sträckte sig med darrande händer i väskan.

Claire lade instinktivt en skyddande hand över sin mage.

Men Lily tog bara fram ett USB-minne.

Ett litet.

Svart.

På något sätt dödligt.

”Vanessa dog på grund av det här.”

Claire stirrade på USB-minnet.

”Vad finns på det?”

Lilys ögon fylldes av rädsla.

”Allt.”

Det snörde sig smärtsamt i magen på Claire.

”Allt vadå?”

Lily svalde tungt.

”Sterling Global gömmer inte bara pengar.”

Claires puls slog vilt.

”Politiker är inblandade där. Domare. Internationella konton. Illegala betalningar.” Hennes röst darrade. ”Vanessa fick reda på det för några månader sedan.”

Claire backade långsamt.

”Nej.”

”Hon tänkte avslöja dem alla.”

”Nej.”

”Och nu är hon död.”

Claire tittade på USB-minnet som om det höll på det att explodera.

Nathan.

Vad har du gjort?

Lily grep plötsligt desperat Claires handled.

”Du måste gå till polisen.”

Claire slet sig omedelbart loss.

”Jag vet inte ens om det är sant.”

”Det är sant!”

Lilys röst darrade av panik.

”De förföljde mig!”

Claire stelnade.

”Vad?”

Innan Lily hann svara…

Ljuset i rummet slocknade plötsligt.

Mörkret slukade omedelbart rummet.

Claire flämtade till.

Utanför fönstren lyste Manhattan fortfarande starkt där nere.

But inuti rummet…

Svart mörker.

Utanför korridorsdörren hördes tysta steg.

Långsamma.

Avsiktliga.

Claires hjärta höll på att stanna.

Lily grät tyst.

”Åh Gud…”

Det hördes ytterligare ett ljud.

Ett mjukt metalliskt klick från dörrhandtaget till rummet.

Någon försökte ta sig in.

Claire backade instinktivt.

Gravid.

Skräckslagen.

Fångad.

Handtaget rörde sig långsamt igen.

Sedan stannade det.

Tystnad.

Död tystnad.

Tills en lugn mansröst hördes från andra sidan dörren.

”Mrs. Sterling.”

Claire slutade omedelbart att andas.

Hon kände igen rösten.

Nathans säkerhetschef.

Marcus Kane.

En före detta militär entreprenör som Nathan anförtrott sitt liv till.

”

”Öppna dörren”, sa Marcus sakligt.

Lilys ansikte bleknade av skräck.

”Nej”, viskade hon desperat. ”Nej, nej, nej…”

Marcus knackade en gång.

Den här gången tyst.

”Vi vet att hon är där inne med dig.”

Claires puls ökade kraftigt.

Hur?

Hur hittade de dem så snabbt?

Lily grep desperat tag i Claires hand.

”Om de får tag i det här minnet är det ute med oss.”

Claire stirrade på den mörka dörröppningen.

Sedan på den skrämda kvinnan bredvid sig.

Sedan sänkte hon långsamt blicken mot sin gravida mage.