Vi stod kvar där länge under stjärnorna. Vingården andades runt oss, tyst, stark och beständig. Det var vårt arv, vår historia, och nu, mer än någonsin, vår framtid. Inget guld och inga titlar kunde mäta sig med den frid som fanns i att stå på sin egen mark, bredvid någon man älskar villkorslöst. Huset var inte längre en muta eller en bricka i ett spel. Det var ett monument över överlevnad, över sanningen och över bandet mellan en mor och en dotter – ett band som hade testats av elden, och som hade visat sig vara starkare än sten.