Fortsätt till nästa kapitel för att ta reda på vad som händer. Min mamma förödmjukade min fru på vår sons första födelsedag och tvingade henne att ta hand om alla medan hon tog hand om vår sjuka bebis.

“Hur är det möjligt?” frågade jag och vände mig mot sergeanten. Han blev påkommen på bar gärning med stöldgods: originallagfarten till mitt hus, förfalskade bankdokument och bedrägliga fullmakter. Hur kunde en lokal domare släppa honom mot borgen klockan fyra på morgonen?

“För att,” avbröt Julian lugnt och justerade sina handbojor, “borgen är en konstitutionell rättighet, om inte den åtalade klassificeras som en omedelbar flyktrisk före häktningsförhandlingen.” Och eftersom de formella åtalen inte hade registrerats i länets centrala system på grund av en administrativ försening under helgen, hade tjänstgörande domaren inga juridiska skäl att hålla honom utan en begäran undertecknad av åklagaren.

“Allt detta arrangerades av min mammas dyra försvarsadvokat medan vi sov,” mumlade jag och knöt nävarna så hårt att knogarna vitnade. Hon sitter i en cell, men hennes marionett är fortfarande på fri fot och gör sitt med pengarna de ännu inte lyckats frysa.

“Inte riktigt lös,” rättade Julian, drog fram en liten surfplatta ur portföljen och sköt den över bordet mot sergeant Miller. Medan du och Amy säkrade bankfacket på Capital Union, spårade mitt team digitalt det oövervakade kontot Mason använde för att betala borgen. Det kom inte från ett personligt lönekonto. Den kom från ett spärrat konto kopplat till ett kommersiellt lager nära Cumberlandfloden.

Sergeant Miller lutade sig över surfplattan och granskade en rad företagsdokument och fastighetsregister.

“Riverdale Industrial Park,” läste Miller högt och höjde ögonbrynen. Lager 14-B. Vänta lite… Jag känner till den här egendomen. Det är ett gammalt fraktdepå som stått övergivet i flera år. Men enligt dessa register… det köptes för tre veckor sedan av ett skalbolag som heter Cumberland Logistics.

“Och vem äger Cumberland Logistics?” frågade Amy tyst och bröt rummets täta tystnad.

Julian tryckte två gånger på skärmen.

“Teresa Bradley,” svarade Julian. Eller, för att vara mer exakt, Teresa Bradley Legacy Trust. Det är i det lagret som hans mamma har förvarat fysiska dokument, dubbletter av finansiella tillgångar, och enligt en anonym anmälan som mitt företag fick för tjugo minuter sedan, har betydande kontantreserver omdirigerats från hennes familjs konton under de senaste tre åren.

Jag stirrade på Julian, och pusselbitarna föll på plats med skrämmande klarhet. Gårdagens fest var inte bara en hyllning till kontroll; Det var en distraktion. Medan min mamma agerade matriark och förödmjukade min fru i vårt kök, skulle Mason städa Lager 14-B innan myndigheterna fick reda på utredningen.

Och nu när Mason var på flykt, på väg söderut med alla pengar han kunde ta från det där lagret… Jag skulle förstöra varje sista spår av fysiska bevis som kunde koppla min mamma till årtionden av systematisk ekonomisk förstörelse.

“Om Mason hinner till det där lagret före oss, kommer de där böckerna, de där kontantreserverna och de reservservrarna att gå till spillo,” sa jag och tog min jacka från stolens rygg. Vi måste gå. Just nu.

“Vänta lite, Mr. Bradley,” varnade sergeant Miller, reste sig upp och sträckte sig efter sitt tjänstebälte. Du kan inte bara anfalla en kommersiell fastighet med en civil. Om Mason är desperat är han farlig. Jag ska skicka två taktiska enheter för att avspärra industriområdet.

När hans taktiska enheter lyckas ta sig igenom trafiken i centrum på lördag har Mason redan satt eld på platsen och korsat in i Alabama,” svarade jag skarpt utan utrymme för svar. Jag känner till de där lagren. Jag arbetade med den strukturella rehabiliteringen av hela det där flodområdet för tre år sedan. Det finns en sekundär tunnel bakom lastkaj 12 som inte finns med på de vanliga kommunala planerna. Om de skickar patruller i full fart genom huvuddörren försvinner den bakvägen innan de ens hinner rensa området.

Julian tittade på sergeant Miller och gav den erfarne polisen en subtil men meningsfull nick.

“Du har rätt, sergeant,” sa Julian tyst. Den lagliga tidsfristen för att beslagta sådana tillgångar i realtid håller på att rinna ut. Om vi väntar på att en standardorder ska verkställas, kommer bevis att gå förlorade med den.

Sergeant Miller stirrade på mig i en lång, intensiv sekund och vägde protokollet mot verkligheten av en trängd brottsling. Till slut lossade han sin radio från axelremmen och räckte den till mig.

“Ta den här frekvensen, Bradley,” sa Miller allvarligt. Ställ in på taktisk kanal fyra. Mina enheter kommer att närma sig från perimetern och vänta på din signal innan de går in genom huvudingången. Men om du gör någon oförsiktighet, kommer jag att arrestera dig tillsammans med din kusin. Fattar du?

“Fattar,” sa jag och tog upp radion.

Jag tittade på Amy, som redan hade rest sig och tagit sin trenchcoat.

“Du stannar här,” sa jag bestämt.

“Nej, det ska jag inte,” svarade Amy med en ton som inte lämnade utrymme för tvivel. Han försökte stjäla mitt hus, min son och min värdighet. Jag tänker inte sitta på en polisstation medan du jagar henne ensam.