“Packa ihop geväret, kapten,” sa Ward, rösten var nu kall och livsfarligt samlad. “Vi går inte till mässan för att fira. Vi går direkt till basens befälhavare, general Vance. Och vi går inte ensamma.”
General Vance var en man som avskydde oförutsedda problem, särskilt på lördagar. Han satt i sitt rymliga, luftkonditionerade kontor och läste igenom budgetrapporter när dörren öppnades utan förvarning. Hans adjutant försökte förgäves stoppa inkräktarna.
“General, jag försökte säga till dem att ni inte var tillgänglig—”
“Det är lugnt, löjtnant,” suckade general Vance och lade ifrån sig sina läsglasögon. Han tittade på de två gestalterna som klivit in. Kapten Mercer och Master Sergeant Ward. Två av basens mest oklanderliga soldater, men just nu såg de ut som om de kom direkt från en krigszon. Ward låste dörren bakom dem med en ljudlig klickning.
“Vad försiggår här, Ward?” röt Vance. “Är detta ett sätt att rapportera efter en tävling?”
“General,” började Ward med en röst som ekade av auktoritet. “Vi är inte här för att diskutera dagens tävling. Vi är här för att rapportera ett femton år gammalt brott. Ett brott som involverar grovt sabotage, förfalskning av militära register och bedrägeri rörande försvarskontrakt på högsta nivå.”
Vance stelnade till. Han tittade från Ward till Olivia, och sedan på den tunga väskan hon lade upp på hans polerade skrivbord av mahogny.
“Förklara er. Snabbt.”
Under de kommande sextio minuterna lades sanningen ut i detalj. Olivia presenterade sitt bevismaterial: mikrofotografierna av slagstiftet som hon låtit ta i hemlighet på ett civilt laboratorium, de gamla underhållsloggarna från dagen innan finalen för femton år sedan (där Sterlings signatur fanns svart på vitt), och de finansiella rapporterna som visade exakt när Sterlings bolag mottog sin första massiva investering – bara veckor efter att hennes far hade blivit tystad och bortmotad.
General Vance satt tyst, hans ansikte blev blekare för varje bevis som lades fram.
“Menar ni att Arthur Sterling, mannen vars utrustning för närvarande används av hälften av våra specialförband, medvetet saboterade en överstes vapen för att driva igenom ett kontrakt?” Vance röst var en blandning av tvivel och skräck. Om detta var sant, var det en skandal av ofattbara proportioner. Det skulle innebära utfrågningar i kongressen, rättegångar och potentiellt återkallande av tusentals defekta vapensystem från aktiva stridszoner.
“Ja, general,” svarade Olivia obönhörligt. “Och i dag, på skjutbanan, bevisade jag att det enda skälet till att Kane och hans utrustning ser bra ut, är för att ingen någonsin har tillåtits utmana dem med min fars riktiga ballistiska modeller. Sterlings utrustning kompenserar för bristande fundamentalkunskap, men i extrem väderlek, som idag, fallerar den. Min far hade rätt. Han hade alltid rätt.”
Generalen tittade på geväret på sitt skrivbord. Han lutade sig tillbaka i sin läderstol, blundade och gned sig över ögonbrynen. “Sterling kommer till basen ikväll. Han ska hålla talet under galamiddagen för årets skyttetävling.”
“Jag vet,” sa Olivia kallt. “Det är därför jag valde att skjuta i dag.”
Bankettsalen på Fort Rainer glittrade av mässing, medaljer och kristallglas. Det var en kväll avsedd att fira excellens. Travis Kane satt vid hedersbordet, men han hade inte rört sin mat. Hans blick flackade oroligt runt i rummet. Olivia Mercers frånvaro var påtaglig.
Vid podiet stod Arthur Sterling, numera en förmögen civil entreprenör i en skräddarsydd smoking, och talade med den lena, karismatiska röst som hade sålt in tusentals defekta vapen till försvaret.
“…för i den moderna krigföringen har vi inte råd med nostalgi,” deklamerade Sterling och log mot publiken. “Vi måste lita på teknologin. Vi måste lita på de system som Sterling Tactical Analytics har byggt, system som eliminerar den mänskliga faktorn och garanterar perfektion.”
Publiken, bestående av höga officerare och politiker, började applådera. Men applåderna dog ut tvärt när de tunga dubbeldörrarna längst bak i salen slogs upp med en kraftig smäll.
General Vance klev in, följd av två militärpoliser, Master Sergeant Ward och kapten Olivia Mercer. Tystnaden spred sig som en löpeld genom rummet. Musiken tystnade. Människor sänkte sina glas.
Sterling stannade upp i sitt tal, hans leende frös fast. “General Vance? En oväntad ära. Ska ni ansluta er till oss på podiet?”
Vance gick med tunga, bestämda steg uppför mittgången, ignorerade helt de förvirrade viskningarna från gästerna. Han stannade framför podiet och tittade upp på mannen som han länge betraktat som en allierad.
“Arthur Sterling,” sa Vance med en röst som skar genom rummet likt en piska. “Ni är under utredning. På order av försvarsdepartementet kommer militärpolisen härmed att eskotera er till förhörsrummet. Ert företags kontrakt är frysta med omedelbar verkan, i väntan på en fullständig revision av era system och en brottsutredning gällande högförräderi och sabotage.”
Ett kollektivt flämtande gick genom salen. Sterlings ansikte tappade all färg. Han grep tag i podiets kanter, plötsligt såg han ut som en mycket gammal och mycket rädd man.
