Del 2: Domstolen i silke och aska
Telefonen låg tryckt mot mitt öra, och den dämpade signalen från Eleanor kändes som en livlina i ett rum som snabbt höll på att tömmas på syre. Siennas skratt ekade fortfarande mot de enorma marmorpelarna, men något hade förändrats i luften. Det var den där subtila skälvningen som föregår en orkan – när vindriktningen plötsligt slår om och förövaren ännu inte har märkt att himlen har mörknat.
”Mara?” Eleors röst lät skarp, fokuserad och absolut närvarande trots att hon befann sig mil därifrån på en exklusiv middag i Manhattan. ”Var är du? Och varför låter det som om någon har brutit mot protokollet?”
”Metropolitan Museum of Art”, viskade jag knappt hörbart, medan mina fingrar fortfarande krampaktigt höll i det spruckna handtaget på symaskinen som låg vält på det vita lakanet. ”Sienna Vale… hon höll på att förstöra min karriär. Men värre än så, hon har just krossat mitt arv.”
Sienna märkte fortfarande ingenting. Hon vände sig om mot sina tärnor, och den långa, smala kvinnan i silverfärgad satin – samma kvinna som på bilderna stod med armarna i kors och bevittnade ödeläggelsen – fnissade till igen.
JPG
”Titta på henne, hon pratar fortfarande med sin lilla telefon”, hånade en av de andra gästerna, en man i smoking som höll ett glas champagne i handen.
JPG
Men Tessa, Siennas unga assistent som stod strax intill symaskinen med darrande händer, hade slutat andas. Tessa visste vem Eleanor var. Alla i modevärlden visste vem Eleanor var. En enda viskning från henne kunde bannlysa en designer från varje runway i Paris, Milano och New York för livstid.
”Sienna…” mumlade Tessa med en röst som knappt bars upp av den tunga luften. ”Sienna, snälla… vi måste…”
”Håll tyst, Tessa”, fräste Sienna avbrytande utan att ens vända sig om. Hon sträckte ut handen för att visa upp de gula, skissartade papperen med den unika haute couture-designen. ”Den här gamla kvinnan försökte tränga sig in och stjäla rampljuset. Det här är min kväll. Mitt bröllop. Mina regler.”
JPG
”Dina regler gäller inte längre, Sienna”, sa jag högt och tydligt. Jag sänkte inte telefonen.
I samma ögonblick tändes en rad skarpare strålkastare från en närliggande mediebil. Vittnen och paparazzis, som tidigare bara hade filmat för att håna och förnedra, började plötsligt sänka sina linser en och en. De hade fått ett nytt meddelande – en blixtsnabb notis som spridits genom modevärldens slutna nätverk: Eleanor Sterling har kopplats in på live-sändningen.
JPG
Siennas perfekta leende stelnade. Den blonda locken som ramade in hennes ansikte började klistras fast mot huden av den begynnande paniken. Hon såg på mig, sedan på min telefon, och till slut på Eleanor som nu svarade i högtalartelefon – inte genom min enhet, utan genom en skärm som en av de chockerade brudtärnorna ofrivilligt hade vridit upp.
”Sienna Vale”, sa Eleors kalla, metalliska röst genom luften, skärande som en diamant genom marmorn. ”Du står på min trappa. Du bär min ateljés tyger i en kopierad silhuett. Och du har precis slagit Mara, kvinnan som sydde den klänning som gjorde dig till ett namn överhuvudtaget.”
Tystnaden som följde var kompakt. Inte en enda person rörde sig. De rika gästerna, som sekunden innan hade skrattat åt förnedringen, tittade nu bort eller stirrade ner i sina egna skor. Grymheten hade slutat vara rolig; den hade blivit en finansiell dödsdom.
Sienna sjönk ner på knä, inte i ödmjukhet, utan för att hennes ben slutat bära henne. Silkestygerna från hennes dyra klänning samlades i dammet runt den krossade symaskinen.
”Jag… jag visste inte…” stammade hon, medan tårarna äntligen bröt igenom det perfekta sminket och lämnade mörka spår nerför hennes kinder. ”Mara… snälla. Säg åt henne att lägga på. Vi kan lösa det här.”
Jag tittade ner på henne, på samma höjd som spillrorna av mitt livsarbete. Blodet från min kind hade slutat droppa, men svedan fanns kvar som ett permanent sigill.
”Du bad mig berätta för min sycirkel att du var rädd”, viskade jag och drog handflatan över det kalla träet. ”Nu behöver jag inte säga någonting. De tittar redan.”
Frågor och uppföljning
Vill du att vi bygger vidare på detta kapitel med en specifik händelse från modevärldens hämnd, eller vill du fokusera på nästa konfrontation mellan Sienna och Mara?
