De gula blinkande lamporna från skrotningsbilen badade den våta asfalten i ett kusligt, stroboskopiskt sken. Mike stod under markisen och grälade våldsamt med föraren, som skakade på huvudet och pekade på en skrivplatta. Min mamma och pappa satt på sitt bagage i entréns entré, upplysta av de starka lysrören ovanför, och såg gamla, våta och fullständigt övergivna ut.
De hade velat ha en uttagsautomat.
De hade glömt att när man drar ut alla pengar ur maskinen och sparkar på höljet tills det spricker, så kommer banken till slut och spänner väggen.
Jag lät ridån falla.
Jag gick tillbaka in i matsalen, hämtade soptunnan från köket och skrapade metodiskt ner den dyra, importerade spiralskinkan, hantverksbullarna och de rostade grönsakerna direkt i plastpåsen.
Sedan tog jag det lilla kortet där det stod *Mamma* – det hon hade kastat åt sidan eftersom hon ville sitta bredvid kvinnan som kallade mig kassaapparat – och släppte det ovanpå fettet.
***
