Noah, nu en energisk ettåring, tog stapplande steg över trädäcket och skrattade när Marissa – nu befordrad till husföreståndarinna och en älskad del av familjen – jagade honom med en mjuk leksaksbjörn.

Daniel lade armen om Claras midja och drog henne intill sig. Han kysste henne mjukt på tinningen.

“Vi klarade det,” viskade hon och lutade huvudet mot hans axel.

“Ja,” svarade Daniel och tittade ut över det gränslösa havet. “Vi bröt förbannelsen. Från och med nu finns det bara vi, och ljuset.”