Den behöver inte hälla kaffe på främlingar. Den behöver inte skratta åt någons kläder. Den behöver inte påpeka att den hör hemma i rummet, för den äger rummet långt innan någon ens har klivit in genom dörren.
Jag packade min väska. En ensam, välanvänd resväska. Jag behövde inte mycket.
I morgon skulle jag flyga hem. Jag skulle sitta i samma stol, i samma gråa byxor, med samma tysta fokus. Och världen under mig skulle fortsätta snurra, fylld av människor som desperat försöker bevisa sitt värde för dem som inte bryr sig.
Men på det här planet fanns det nu bara en regel.
Respekt är inte en transaktion. Det är en standard. Och den som inte kan upprätthålla den, har ingenting i luften att göra.
