Resultatet var utmärkt.

Inte perfekt.

Utmärkt.

Sedan kom Aurore in med sitt lag.

Under första halvan gick allt bra.

Sedan började detaljerna kosta poäng. Thomas talade samtidigt som Julien. Malik var tvungen att upprepa en information. Aurora tvingade fram en flytt medan en kontroll inte slutfördes.

Inget katastrofalt.

Men tillräckligt för att göra skillnad.

När partituret dök upp stelnade Aurore.

Hans lag var bra.

Camilles hade gjort bättre ifrån sig.

—Vid omstart.

Fournier skakade på huvudet.

“Nej.

—Det fanns ett problem med systemet.

—Inga tekniska incidenter registrerade.

—Ordningen på målen var inte densamma.

—Den är slumpmässig i identiska parametrar.

Aurore pekade på skärmen.

“Belysningen har ändrats.”

Teknikern tittade upp.

“Nej, madame.”

Aurore vände sig mot Camille.

“Självklart.” Allt är helt objektivt när det är min syster som tittar.

Fournier närmade sig.

—Ditt resultat är validerat.

Men Aurore tittade redan bara på en person.

“Du har alltid varit bra på det.

Camille rynkade lätt på pannan.

“För vad?”

“Stå där med din tysta luft medan de andra försvarar dig.”

“Håll diskussionen professionell.”

“Professionell?” Tror du att din uniform gör dig överlägsen mig?

“Nej.

“Då får du sluta låtsas som om det är så.”

Camille lade ner sin surfplatta.

—Ditt lag hade en bra period. Hon fick helt enkelt lägre poäng. Det är ingen förödmjukelse.

Den här meningen kunde ha lugnat vem som helst.

Inte Aurore.

För henne var förlusten mot Camille just en förödmjukelse.

Hon närmade sig.

“Du glömmer något.” Innan din rang, innan allt det där, är du min lillasyster.

—Och här ansvarar du för ett team som utvärderas.

Aurore räckte upp handen.

Camille såg rörelsen.

Hon kunde ha stoppat honom.

Det gjorde hon inte.

Aurore hade fortfarande en sista chans att stoppa sig själv.

Hon tog den inte.

Smällen gick av.

Det skarpa ljudet fick alla att snurra huvuden.

Blod dök upp på Camilles läpp.

Aurore log nästan.

“Där är du.” Kom nu ner lite tillbaka.

Ingen rörde sig.

Fournier talade först.

“Madame Lemaire, dra dig genast tillbaka.”

Aurore stannade kvar där.

Sedan försvann hans arm.

Den här gången ingrep Camille.

Hon grep tag i hennes handled, kontrollerade hennes rörelser och tvingade henne att tappa balansen. Några sekunder senare låg Aurore på marken, orörlig utan att bli träffad.

“Släpp mig!”

“Rör dig inte.”

“Hon attackerar mig!” utbrast Aurore. Gör något åt det!

Julien går framåt.

Camille släppte genast sin syster och reste sig upp.

“Rör mig inte.”

Julien tvekade men fortsatte.

Thomas följde efter.

Fournier-cria:

“Ni två, backa!”

De lydde inte tillräckligt snabbt.

Camille undvek Julien, vände bort hans arm och puttade honom tillbaka in i Thomas väg. De två männen snubblade mot varandra.

Malik, å andra sidan, höll sig på avstånd.

Han tittade på Aurore.

Sedan kamerorna.

Sedan Fournier.

Och väljer att inte förvandla en dålig morgon till en katastrof.

Säkerhetsagenter anlände redan.

Aurore reste sig, dammet på ärmen, ansiktet förvridet av ilska.

“Du gör alltid så!” Du låter folk tro att du är bättre än mig!

Camille svarade inte.

“Tror du att bara för att du befaller här, kommer jag att lyda dig som de andra?”

“Aurore, sluta.”

Men Aurora var redan på väg mot ställningen med övningsvapnen.

Fournier såg hans blick.

—Håll dig borta från utrustningen.

fortsätter Aurore.

Camille stirrade på sina händer.

—Aurora.

Hans syster tog ett gevär laddat med markeringsammunition.

Tystnaden förändrades till sin natur.

Några sekunder tidigare hade det varit en professionell tvist som blivit en familjeangelägenhet.

Nu hade ett vapen kommit in i ekvationen.

Träningsprojektilerna var inte krigskulor, men på nära håll kunde de orsaka allvarliga skador, särskilt i ansiktet.

Aurore visste detta mycket väl.

“Lägg ner det där,” beordrade Fournier.

Aurore höll sitt vapen nere.

“Du dramatiserar allt.”

“Lägg ner vapnet.”

Julien var blek.

“Aurore, gör som hon säger.”

Thomas mumlade olyckligt:

“Låt henne inte håna dig.”

Aurore höjde sitt vapen.

Fournier vände sig abrupt om.

“Perrin, var tyst!”

Camille hade ett riktigt tjänstevapen i bältet.

Hans hand föll instinktivt ner.

Sedan slutade hon.

Att dra fram ett riktigt vapen skulle omedelbart förändra händelsens natur.

Hon lämnade handen öppen.

“Aurore, titta på mig.”

Aurore lydde.

“Lägg ner vapnet.” Du kan fortfarande stoppa det här.

“Du skulle älska att se mig krypa.

“Nej. Jag skulle bara föredra att ingen blir skadad.

För ett ögonblick vacklade något i Aurores ögon.

Sedan såg hon säkerhetsvakterna närma sig.

Hans finger knöt sig.

Skottet gick av.

Projektilen passerade nära Camilles axel och exploderade mot en panel bakom henne.

Alla stelnade till is.

Camille gick framåt.

Hon avledde pipan, ryckte vapnet ur sin systers händer och lade genast ner det på marken, ur funktion.

Hon slog inte Aurore.

Hon skrek inte.

Hon tog ett steg tillbaka, händerna synliga.

Agenterna tog över.

Aurore blev nedslagen och handfängslad.

Julian och Thomas beordrades att knäböja.

Malik gjorde det redan innan han blev tillfrågad.

Sedan tittade han på Julien.