Jag ersatte Ethan med en kvinna från Chicago vid namn Dana Mercer, som på tre veckor gjorde det han inte hade lyckats med på sex månader.
Kontoret blev lugnare nästan omedelbart.
Siffrorna förbättrades.
Det gjorde jag också.
Sista gången jag såg Linda var utanför domstolen.
Hon såg äldre ut, inte på grund av tiden, utan för att hennes säkerhet hade försvunnit.
Hon öppnade munnen som om hon skulle säga något vasst, men verkade ångra sig.
Bra, tänkte jag.
Vissa slut behöver inga tal.
Vissa människor förstår värde först när dörren stängs, kontona låses, ägandebevisen läses upp och personen de underskattade går därifrån utan att ens se sig tillbaka.
Jag vände mig inte om.
