Hon hade suttit uppe hela natten med Eleanor och gått igenom dokumenten. Madison pekade på en specifik rad i budgeten. “Kan någon förklara den här konsultbetalningen på tvåhundratusen dollar till ‘Apex Solutions’?” frågade hon och såg rakt på ekonomichefen, herr Vance. Vance skruvade på sig och började svettas. “Eh, det är en… strategisk partner. För marknadsföring.” “Enligt offentliga register finns Apex Solutions på samma adress som en brevlåda i Delaware. Företaget registrerades av Ethan Carter för åtta månader sedan.”
Rummet blev dödstyst. Vance fick panik och erkände snabbt att ordern hade kommit direkt från Ethan, som hävdat att han agerade som ombud för ägarfamiljen. Madison kände hur avsmaken steg inom henne som galla, men hon lät det inte synas. “Jag beordrar en fullständig, oberoende extern revision från och med denna minut”, sa hon med iskall auktoritet. “Och låt mig vara mycket tydlig: från och med nu går all kommunikation rörande Ethan Carter genom min advokat. Om någon av er släpper in honom i den här byggnaden, är ni avskedade.”
Under tiden satt Ethan och Patricia i ett fuktigt rum på ett billigt motell i stadens utkant. Deras bankkonton var frusna i väntan på utredningen av Carter Global Imports. Deras platinakort avvisades. I desperation öppnade Ethan sin bärbara dator. Han bläddrade genom sina gamla filer och hittade vad han letade efter: privata semesterbilder på Madison från deras bröllopsresa i Frankrike. De var inte helt explicita, men de var intima, sårbara, ämnade endast för hennes mans ögon. Med darrande, arga fingrar skrev han ett meddelande: Överför femtio procent av hotellets ägandeskap och huset till mig omedelbart. Annars kommer jag att se till att hela Chicagos affärselit, och hela internet, får se exakt vilken sorts ‘professionell’ kvinna du verkligen är.
Madison satt på sitt nya kontor när meddelandet plingade till. Hon stirrade på skärmen. Illamåendet slog emot henne som en fysisk kraft. Ett ögonblick kände hon den gamla paniken, instinkten att ge med sig, att be om ursäkt, att gömma sig. Men hon var inte den Madison längre. Hon tog sin telefon, reste sig upp och gick raka vägen in i advokat Grants angränsande rum. Han läste meddelandet i tystnad. Sedan spred sig ett långsamt, roat leende över hans läppar. “Svara inte”, sa han mjukt. “Han trodde att han hade dig i ett hörn, men han gav oss precis det avgörande beviset vi behövde för att förstöra honom helt.”
