Kärleken fanns överallt omkring henne. I Leos skratt, i Mayas teckningar, i Annas obrottsliga lojalitet, och framför allt – i hennes eget slående hjärta. Den dagen förlorade Sharon inte sin framtid. Hon säkrade den. Och det livet hon levde nu, var vackrare och mer äkta än någon saga Oliver någonsin hade kunnat lova henne.