Jag stal ingen information, men jag lyssnade på allt de sa och gick sedan hem för att lära mig.
Jag lärde mig att min far hade kopplat sitt rykte till flera riskabla satsningar som inte gick bra för företaget.
Jag lärde mig att Colton ofta inte förstod de dokument han skrev under i sin roll inom företagsutveckling.
Efter mina skift återvände jag till källaren och öppnade min laptop för att läsa offentliga rapporter och marknadsdata.
Sedan började jag investera de små pengar jag sparade från mitt arbete och min farmors lilla arv.
Jag investerade i förbisedda leverantörer och köpte nödlidande skulder från företag som jag visste var på väg att återhämta sig.
Min första stora avkastning kom från en tillverkare av termisk lagring i Oregon som alla andra hade avfärdat som för nischad.
Jag investerade tidigt, och två år senare köptes företaget upp, vilket gjorde mina pengar sjutton gånger större.
Större delen av de pengarna gick till Eleanor, och hon frågade mig vad jag egentligen byggde med alla dessa tillgångar.
”Jag bygger en väg ut ur att behöva tillstånd för att existera”, sa jag medan jag tittade på mitt avsvalnande kaffe.
Eleanor tvingade mig aldrig att förklara mer än jag ville, och hon blev den enda som kände till båda versionerna av mig.
Hon kände mannen som sov i en källare och mannen som skrev under dokument för att köpa lyxlägenheter och företagsandelar.
När min lottsedel vann jackpotten var Zenith Crest redan en fullt fungerande struktur designad för att ta emot förmögenhet.
Jag hämtade ut vinsten i tysthet, och två veckor senare rapporterade nyheterna att en anonym vinnare hade tagit pengarna.
Kommentatorer spekulerade om vem vinnaren kunde vara, men ingen gissade att det var vaktmästaren på tolfte våningen.
Jag slutade inte jobba eller flyttade inte ut ur källaren direkt, och Eleanor blev till och med arg på mig för att jag stannade.
”Du kan gå ikväll och aldrig behöva återvända till det där huset igen”, sa hon under ett av våra möten.
Jag sa att jag visste det, men att jag ville stanna tills jag hade svaret på min fråga.
”Om jag går nu kommer jag aldrig veta om de behandlade mig illa för att jag var fattig eller för vem jag är”, förklarade jag.
Den kvällen återvände jag till källaren och hittade en lapp från min mor på köksbänken.
På lappen stod att jag inte skulle använda tvättstugan nästa morgon eftersom gardintvättarna skulle komma.
Jag vek ihop lappen och gick ner till en säng som var kallare än alla lyxlägenheter jag nu ägde.
Efter lotteriet började jag rädda min familj från skuggorna utan att de någonsin visste att det var jag.
Jag gjorde det inte för att de förtjänade det, utan för att jag fortfarande ville vara till nytta för dem på något sätt.
Det första jag löste var husets bolån eftersom min far hade refinansierat det för många gånger för att upprätthålla fasaden.
Jag köpte en del av skulden genom ett dotterbolag och justerade återbetalningsplanen för att minska trycket på honom.
Den kvällen höjde min far sitt vinglas och sa att systemet äntligen kom ihåg vem det hade att göra med.
Colton log och sa att det var så vår far alltid gjorde affärer, och jag satt längst bort vid bordet och sa ingenting.
Det andra problemet var Coltons enorma spelskuld, som han kallade datadrivna sportinvesteringar för att låta smart.
När privata långivare hotade att avslöja honom betalade jag dem genom en uppgörelse och ett sekretessavtal.
Två veckor senare köpte Colton en ny klocka och påstod att marknaden äntligen vänt sig till hans fördel.
Min mor log stolt och sa att Colton alltid visste hur man landar på fötterna oavsett vad som händer.
Den tredje krisen var en skatterevision av min mors konststiftelse eftersom hennes administratör hade hanterat avdragen fel.
Jag anlitade statens bästa skatteadvokat och skyddade betalningen genom en donatorrådgiven fond för att hålla det hemligt.
Vid en lunch hörde jag min mor säga till sina väninnor att det var uppmuntrande att människor fortfarande värdesatte konsten.
Jag stod bakom köksdörren med en bricka kakor när en av hennes väninnor frågade om mig.
”Bor Julian fortfarande hemma hos er?”, frågade kvinnan med nyfiken ton.
Min mamma pausade precis länge nog för att svaret skulle göra ont innan hon talade.
„Ja, han försöker fortfarande hitta sin väg i livet“, svarade hon med en suck.
Vid det laget ägde jag redan tre lyxlägenheter och hade tillräckligt med kapital för att köpa hela gatan där hon stod.
Jag fortsatte att rädda dem genom att köpa aktier i Horizon Power när företaget hotades av ett fientligt övertagande från en konkurrent.
När en styrelsemedlem försökte tränga undan min far läckte jag sanningen till rätt personer för att rikta om hotet.
Colton blev befordrad eftersom en anonym konsult skickade en strategisk analys till hans team som han presenterade som sitt eget arbete.
