Tre dagar senare stod jag framför en golv-till-tak-spegel i en takvåning som var större än hela min gamla hemstad. Min kropp värkte fortfarande, revbenen var hårt lindade och jag hade blåmärken som täcktes av tjockt smink, men personen som stirrade tillbaka på mig i spegeln var oigenkännlig.
Borta var det slitna håret och den trötta, kuvade blicken. Mitt mörka hår föll nu i mjuka, glänsande vågor över mina axlar. Jag var klädd i en skräddarsydd, eldröd aftonklänning av siden som kramade min kropp perfekt, prydd med ett diamanthalsband som kostade mer än vad Brandon Hayes tjänade på ett decennium.
Under de senaste sjuttiotvå timmarna hade Julian Sterling lärt mig allt. Om min familjs historia, om min farfars dolda imperium, och framför allt, om styrelsemedlemmarna som nu desperat försökte ta kontroll över företaget i tron att arvingen aldrig skulle hittas.
Ett knackande på dörren bröt mina tankar. Julian klev in. Han bar en smoking som satt som gjuten på honom. När han såg mig, stannade han upp, och för ett ögonblick tappade han sin kalla kontroll. Hans ögon mörknade av beundran.
“Du är redo,” sa han mjukt.
“Är de där?” frågade jag, och min röst darrade inte. Det fanns ingen rädsla kvar. Endast en iskall, brännande ilska som hade vuxit sig starkare för varje dokument jag läst om hur Brandon och hans allierade i hemlighet försökt lura till sig Sterling-aktier de senaste månaderna.
“De är där,” bekräftade Julian. “Brandon lyckades låna tillräckligt med pengar av den undre världen för att dyka upp ikväll. Han och Catherine tror att kvällens välgörenhetsgala är deras sista chans att rädda sitt bolag genom att charma den nya ‘okända’ styrelseordföranden för Sterling Global.”
Ett vasst leende spred sig över mina läppar. “Då ska vi inte låta dem vänta.”
Galan hölls i Sterlings huvudkvarters magnifika balsal. Hundratals av elitens absolut mäktigaste personer minglade under kristallkronorna. Brandon och Catherine stod vid VIP-sektionen, svettiga och desperata, försökande sälja in sitt döende företag till alla som ville lyssna. Catherines leende var stelt, hennes ögon flackade av panik, medan Brandon hällde i sig champagne för att dämpa sina skakande händer.
Plötsligt dämpades musiken. Ett starkt strålkastarljus riktades mot den stora trappan av vit marmor som ledde ner till balsalen.
“Mina damer och herrar,” ekade en stämma genom högtalarna. “Vänligen rikta er uppmärksamhet mot kvällens hedersgäst. Den nya majoritetsägaren och verkställande ordföranden för Sterling Global… Fröken Daisy Sterling.”
Hela rummet frös. Brandon, som just höll på att ta en klunk från sitt glas, stelnade till. Han vände långsamt blicken mot toppen av trappan.
Jag klev ut i ljuset, med Julian vid min sida. Min röda klänning glänste, och diamanterna runt min hals fångade ljuset som stjärnor. Jag tittade ner över havet av människor, och min blick fann omedelbart Brandon.
Hans champagneglas gled ur hans hand och krossades mot marmorgolvet med ett skarpt kraschande ljud. Hans ansikte förvrängdes i en obeskrivlig skräck när han insåg att den servitris han hade sparkat och förnedrat för bara några dagar sedan… nu var den kvinna som höll hela hans liv, hans framtid och hans överlevnad i sin handflata.
Jag mötte hans blick, log kyligt och började långsamt gå nerför trappan…
Fortsättning i kommentarerna…
